Igår var det tydligen min kalasdag (dvs ett annat ord för åh-förlåt-för-att-vi-firar-din-födelsedag-över-en-månad-försent). Det firade jag med att åka till Fotografiska med Alicia som jag inte sett på evigheter och Lovisa som tagit sig upp hit från Skåne sådär som hon gör ungefär en gång om året. Vi spatserade runt så gott vi kunde då två tredjedelar av sällskapet knappt kunde gå alls och hamnade några timmar senare på Vetekatten där jag fick kalasdagssemla och en fin bok med rosett och ett hemligt fack. I facket fanns det så mycket småprylar att de knappt fick plats - varken i det hemliga facket eller på bild - så ni får föreställa er hur det väller ut bokmärken, gem, lipsmacker, pusselbitar, hårspännen, armband och massvis med annat smått och (mer eller mindre) gott.

På hemvägen lyckades jag hamna precis i värsta snöovädret hittills i vinter och tyckte det var befogat att ta bussen trots att det knappt ens är en kilometer från pendeltåget hem.

P.S. Förlåt för att jag är så förtvivlat dålig på att svara på era kommentarer. Mår alltid lika dåligt när jag inser att jag glömt det - nu igen. D.S.



Hej på er. Tänkte bara informera om att jag nu officiellt bakat årets första semla och därmed gissnignsvis kommer producera semlor på löpande band från och med nu. Då jag, som vanligt, lyckats överdimensionera dem så orkar man inte äta mer än ungefär 3/4 utan att må riktigt illa, men ni är förstås välkomna över och smaka mindre mängder. Om ni vill alltså.



Under 2011 snittade jag ett musikalist evenemang i veckan. Det vill säga: Jag gick på femtiotvå olika konserter eller festivaler på ett och samma år.

Sammanlagt har jag, på alla dessa, lyckades jag se åttiofem stycken olika artister och några av dem fler än en gång (om jag lyckats räkna rätt vill säga). Det är mitt nuvarande rekord och jag hoppas kunna slå det nästa år - även om det inte känns särskilt troligt. Tittade igenom mina bilder och inser att jag inte ens lyckats fånga en bråkdel av dessa på bild, men här är ett litet urval för er som orkar titta. Nödvändigtvis inte de bästa. Bara så i vet.


Action Biker. Midaircondo. Lustmord. Weeping Willows. Sleigh Bells. The Naima Train. Little Marbles. The Baboon Show. Bright Eyes. Those Dancing Days. Teitur. The National. Hercules and Love Affair. Junip. The Wombats. Mogwai. Noah and the Whale. Gaby and the Guns. Sufjan Stevens. Serenades. Parker Lewis. Arcade Fire. Midlake. Lykke Li. The Ark. Yelle. Patrick Wolf. The Antlers. Wild Beasts. Wolf Gang.



I december fyllde jag, som sagt, tjugotvå. Och så var det ju julafton också där i samma veva. Av två av de finaste människorna på detta klot vi kallar för Tellus fick jag det som syns på bild nummer ett. Ett presentkort på en brunch på Berns någon-gång-när-vi-båda-är-i-Sverige-och-har-tid, en muminbricka till frukost på sängen, en klargul Symfoniorkesternkasse och vinyler i form av Neutral Milk Hotel - In the Aeroplane Over the Sea och Jens Lekman - When I said I Wanted to be Your Dog.

Av mig själv fick jag en senapsgul tröja och världens skönaste sockor.
Tack mig själv.
Och Louise.
Och Björn.



Slow Club. Egensydd cape. COS-tröja. Air France. Ljusslinga. Narcissism. Stereo. Ballonger. Sushi. Symfoniorkesternkasse. Weeping Willows. Julklapp. Wolf Gang. ♥. Bh. Guldknappar. Present. Stjärnsunds slott. Min kanin. Muminbricka. Taklampa. Morgonljus. Spegelbild. Middag. Senapsgult och rött. Vinglassamling.

Tidigare månader hittar ni här.
Vill ni följa mig på instagram heter jag spetsparasoll.




Tjugoandra till tjugosjunde december befann jag mig i min hemstad i södra Närke - Askersund. I ena handen hade jag med mig en kasse med julklappar och i den andra världens bästa människa. Vi hälsade på i stort sett hela min släkt, kortade luggen på mig, trimmade håret på honom, klädde upp oss, öppnade klappar, spenderade alldeles för mycket tid i sängen, klappade på kaninen och katten, tittade på staden där jag spenderat ungefär nitton av mina tjugotvå år i livet, tog bilutflykt och tittade på lite av kommunen, vandrade runt Stjärnsunds slott, spelade sällskapsspel och njöt så mycket vi kunde av att inte behöva laga mat.

Nu är man tillbaka i verkligheten och en lägenhet som är så stökig att jag mest bara mår dåligt av tanken på att städa upp i den. Men det är väl ganska charmigt det också antar jag - det organiserade kaoset.

Förresten så är det förstås Björn som tagit bild nummer två. Nu vet ni.



Södertörns Högskola. Höstsol. Weekday Götgatan. Fläta. Skanstullsfrukost. Ben. Fötter. Banankompaniet. Louise. Förortssolnedgång. Patrick Wolf. Martens. Station. Explosions in the Sky. Emmet. Portfölj. Youtubeklipp-klubb. Pendeltåg. Lugg. Blogg. ♥. Älvsjö. Oh Land. Bibliotek. Sammetsskor. Paljettklänning.

Tidigare månader hittar ni här.
Vill ni följa mig på instagram heter jag spetsparasoll.



I tunnelbanan satt det affischer om att det var gratis inträde på Armémuseum under hela december. Självklart kan man ju inte missa ett tillfälle att titta på gamla fina saker och höra historiens vingslag så någon vecka sedan begav vi oss dit. Tennsoldatsarmé, husarer, gamla kungar, sablar, gatlopp, modeller, fanor och mängder av fina rockar med guldknappar.



(Dec 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011)
Idag blir jag tydligen tjugotvå. Inser, när jag studerar decemberbildernas backdrops, att detta är första gången på fyra år jag bott på samma ställe i över ett år. Första gången på länge som jag faktiskt har stannat upp.



Jag känner mig tråkig och vill liva upp min mörka tillvaro med lite nya bloggar att läsa. Därför undrar jag om ni därute har några tips på detta? Hemskt gärna inte de där jättestora bloggarna som man redan vet om ändå - tips vill man ju ha om saker man inte redan vet att de existerar.
Så, tipsa hellre om folk i eran bekantskapskrets som ni tycker gör något fint/trevligt/bra/snyggt/etc. Eller någon mindre blogg du följer som du tycker förtjänar mera uppmärksamhet. Ja, sånna tips helt enkelt.



Måndagen den tjugoåttonde november begav jag mig till Slussen med Olle som sällskap för att titta på The Antlers. Det var hemskt fint även om vi var tvugna att gå innan de hann spela sista låten för att hinna med en vettig pendel tillbaka ut till förorten. Hade världens gulligaste tjej som stod bredvid mig och var nästintill tårögd hela spelningen - fint!

Tisdag bestod mest av att skriva texter till seminarium och att möblera om samt sätta upp ljusslinga, stjärnlampa och några fler affischer. Onsdagen fick jag besök av mor, mormor och lillasyster som mest grovstädade hela dagen och lyckades spendera en och en halv timme inne i Flemingsbergs makalösa mataffär. Ett tag funderade jag över om de hade dött, svimmat eller dylikt. På fredagen vann jag gästlisteplatser till Slow Club och lördagskvällen spenderade jag på Strand för att se ett väldigt underligt DJ-set av Air France och väldigt snåla Korallreven som spelade förfärligt få låtar.

Helgens dagtid har mest bestått av att redigera bilder av diverse slag och umgås med min karl som valde att fylla dagarna med att baka lussebullar och spela Battlefield 3 i bar överkropp. Och fota mig uppenbarligen. (Se bild #14) Kort sagt så blev det inte en så särskilt Bob Hund-ig helg, men tycker att den nyuppsatta Bob Hund-affischen kompenserar för detta. Faktiskt.




Den elfte november begav sig jag och Louise mot Medborgarplatsen för att möta upp Angie och se en av de stiligaste britterna som existerar - Patrick Wolf. Jag minns, ärligt talat, ingenting alls från konserten. Inte vilka låtar han spelade, om det jag ville höra fanns med i setlisten, hur många gånger han egentligen bytte kläder, hur lång tid det varade och så vidare. Fast det gör liksom ingenting för jag minns att det var fantastiskt och det är ju allt som betyder något i slutändan.

För övrigt vill jag dedikera hela detta inlägg till CamiToot; det största Patrick-fanet som någonsin korsat min väg.



Om mindre än tre veckor fyller jag tjugotvå. Samma dag ska jag på kursintroduktion i två timmar klockan åtta på morgonen, ha en tre timmar lång föreläsning till på eftermiddagen, samt skriva en omtenta för typ femte gången vid 17:00 då jag var två poäng från godkänt senast. Detta känns inte helt okej och jag tycker att karma kunde varit lite rarare mot mig, men gissar på att jag får allt sånthär iår och därmed (förhoppningsvis) har noll göromål nästa år. Då är det ju trots allt ett såntdär datum där alla siffror är lika.

Nåväl, trots denna misär kommer jag åtminstone avsluta kvällen i det finaste av sällskap. Tillsammans med ett av mina favoritband som jag nu ska se för fjärde gången inom loppet av ett år - Weeping Willows. Personligen anser jag att Magnus Carlson har en av Sveriges mest fantastiska röster och det kryper i mig bara av vetskapen att snart återser jag honom och de andra igen.
Bevis på min fangirlighet vad gäller detta band, och då framförallt dess sångare, var att när jag och Louise var och tittade på Jens Lekman på Södra Teatern, så satt Magnus tre stolar bort. Detta resulterade i att jag blev helt röd i ansiktet och inte riktigt kunde koncentrera mig på Jens första halvan av konserten - trots att det var därför vi var där. Så ja, jag är en fangirl ibland när jag inte riktigt kan hjälpa det och jag hoppas att jag lyckas plocka på mig ännu en setlist denna gång.



Har använt kameran en gång under november. Det var förra helgen när Louise återvände till storstaden och vi såg Patrick Wolf tillsammans med Angie. Och jag har inte ens haft tid att kika på bilderna i efterhand. Bara lagt in dem i datorn och så var det med det. Läser en jobbig kurs nu med världens mest förvirrade lärare. Har skrivit ännu en omtenta och hoppas jag slipper skriva om den för femte (eller blir det sjätte?) gången. Fått västkustbesök av Mirrisylt och Emmet AKA the cutest dog in Gothenburg. Klippt lugg. Varit på youtube-klippklubb vid Hornstull. Fått ett VG i Design Management. Köpt ett Playstation 3. Skaffat mig en MacBook. Haft pengaångest då fjortontusen försvann på en och samma dag samtidigt som jag fortfarande inte har någon inkomst. Velat åka till världens ände, ta med mig allt det där jag skulle sakna och inte se mig om.