Precis när jag hade svarat på de andra elva frågorna så fick jag elva stycken nya från Minda. Så jag svarar väl på dem också bara för att kunna skjuta upp ekonomistyrningspluggandet litelite till.

1. Vad är du bäst på?
Utöver svaret jag gav i den förra frågerundan så är jag bra på att komma i tid till saker (som inte är trista föreläsningar med dåliga lärare) och ge mig in i diskussioner där jag försvarar SL mot folk som anser de är dyra, ”alltid sena” och dåligt organiserade när de bara inte har något annat att jämföra med. Testa att bo i vilket annat län som helst utanför storstadsregionerna där bussen går varannan timme (om du har tur) och ett månadskort mellan två specifika orter (Endast! Inget länskort där inte.) kan kosta 1250 kronor. Och här får man dygnet runt, hela länet, med bussar, tåg och tunnelbana ungefär var tionde minut för 790 kronor. Ni som gnäller borde skämmas och flytta till en småstad något år för att få lite perspektiv på saker och ting.



2. Om du måste välja ett enda yrke att jobba med resten av ditt liv?
Det är en utav de taskigaste frågorna jag tror man kan ställa till mig, för jag vet verkligen inte vad jag vill göra med mitt liv. Jag vill ena veckan bli programmerare och andra veckan AD eller något annat inom formgivning och tredje veckan jobba med logistik och fjärde veckan med PR (på ett ungefär).

3. Dina finaste plagg?
Hm. Kanske min Carin Wester-kjol och den svarta klänningen från Zara. (Gud, vilket trist svar.)



4. Att aldrig mer vakna i tid eller att alltid behöva vara den som går hem först?
Jag är redan den som alltid går hem först HAHA. Dessutom är att vakna för sent på dagen och missa viktiga saker en av de värsta sakerna jag vet.

5. Din bästa kärlek?
Känns ju förbannat smörigt att säga Björn, så det gör jag inte. Väljer istället mat. För utan god mat så vet jag inte hur någon människa kan vara lycklig.



6. Om du bara fick äta en enda maträtt resten av ditt liv, vilken skulle det bli?
Kan man säga potatis? Isåfall potatis i alla dess former. Mos, pressad, klyftor i ugn, gratäng, etc. Potatis är den bästa råvaran som jag anser passar till allt beroende på hur man tillagar den.

7. Att alltid ha lite skoskav eller alltid ha fula skor?
Skoskavet anyday. Till slut borde ju hälarna så härdade att det inte gör ont längre. (Hoppas jag)



8. Vad är du dålig på?
Jag är sämst på att laga mat. Kan bara göra typ tre maträtter totalt och sås är jag katastrofalt dålig på. Det är därför Björn är den som lagar mat och jag den som diskar, jappjapp.



9. Är du samma människa i stora sällskap som du är med bara en person?
Det är jag nog inte. Jag är ganska löjlig (och jobbig..) av mig när jag bara är med människor jag känner en och en eller i mindre grupper. Är ganska tillbakadragen i början om jag hamnar på en fest med massa människor jag inte känner för att observera hur de agerar och hur jag därför bör agera för att göra ett bra första intryck osv. Annars bryr jag mig nog inte.

10. Absolut bästa artisten?
Har i flera år sagt att jag inte har någon favoritartist och det kommer jag nog heller aldrig ha. Det finns liksom ingen som sitter där allra längst uppe på piedestalen och har sin fasta plats där utan det flyttar runt vecka för vecka. Tycker man inte kan ha ett favoritband/artist heller för då måste hen vara väldigt flexibel om man ska kunna täcka in alla moods från idag-är-jag-dansdansdans-glad till mitt-liv-suger-allt-är-åt-helvete-ledsen.



11. Aldrig mer se konst eller aldrig mer kunna prata?
Det beror ju på vad man definierar som konst. (För att återuppta den ständiga frågan som ställts oh så många gånger på mitt program – ”Vart går gränsen mellan design och konst egentligen?”) Fast inte kunna prata mer skulle nog kännas helt okej ändå. Man kan ju trots allt kommunicera på andra sätt – där konst är ett utav dem.

Okej, den här gången ska jag väl skicka vidare elva frågor åtminstone. Ni som ska svara (om ni vill förstås) är: Louise, Angie, Erika, Amna, SaraAstrid, Helene, Johanna, ElinSandra, Hanna.

1. Har du någonsin fått höra att du är lik någon? Om ja, vem?
2. Samlar du på något nu eller haft någon samling när du var mindre? Vad?
3. Bästa smaken på glass?
4. Vart skulle du vilja bo mest av allt i hela världen?
5. Aldrig mer gå utanför ditt hem eller aldrig ha någon att göra roliga saker med?
6. Hur många böcker har du hittills läst i år och vilken var den bästa?
7. Din käraste ägodel alla kategorier?
8. Favoritårstid? Motivera!
9. Något i ditt liv som du ångrar så mycket att det ibland gör ont?
10. Om du fick välja en film att bo i, vilken skulle det vara och varför?
11. Fem saker du önskar du hade tid att göra innan sommaren är slut.




I söndags tänkte vi att vi skulle, så att säga, "fånga dagen". Detta började med att ta kollektivtrafiken till Södra station och promenera till Mosebacke för att äta Jazzbrunch på terassen. Makalöst gott (trots avsaknaden av lax) och världens godaste rosa jordgubbsmousse-bakelse med chokladdroppar på till dessert.

Sedan fortsatte vi mot söder mälarstrand då vi tänkte att det vore ju roligt att kolla in citytunneln nu när de ändå hade någon form av visning utav grövandet. Tyvärr var kön så lång att det var olidligt - något som gjorde Björn väldigt ledsen (som ni kan se). Dock påminde jag honom att vi ju kunde promenera längs kajkanten istället och då blev han genast lyckligare. Ännu lyckligare blev vi båda när vi fick syn på en enhörning i silverklänning ackompanjerad av en varg med sitt huvud och svans i varsin tass.

Sen åkte vi ut till Gärdet för att gå på Sjöhistoriska museet där de hade färgglada utställningar om vad skepp fraktat över världen genom tiderna ackompanjerat med modeller av skepp i alla storlekar man kan tänka sig. Till slut hittade vi en båt som var större än oss båda tillsammans och då var det dags att vandra tillbaka hem längs strandpromenaden bland joggare, barnfamiljer och tulpaner.



Miriam. På väg till Berns. Dinosaurietröja. Tvättdag. Jeansshorts. Smoothie. Avokadofrukost. Snöstorm. Öl. Närkeväder. Kudde. Karlberg. Sova middag. Loney, Dear. Fångad. Ropsten.

Tidigare månader hittar du här.
Vill ni följa mig på instragram heter jag spetsparasoll.



För vad som känns som ett par evigheter sen (tiden går fort trots att man inte har så särskilt roligt utan mest bara stressklumpar i magen och orosångest hela tiden) blev jag också utmanad, av Linnéa för att vara exakt, att svara på de där elva frågorna som alla andra redan har svarat på både en och två och tre gånger. Det känns som jag är sist ut på grund av min tidsbrist och att alla redan gjort dem, så jag har ingen kvar att utmana känns det som. Därför låter jag nog helst bli.

1. Vad är du bäst respektive sämst på?
Jag är bäst på att prokrastinera. Det finns inte ett enda skolarbete jag gjort i hela mitt liv som jag inte skjutit upp minst en gång. Detta har nu lett till en hel hög med missade tentor så.. don’t do this at home, kids. Nä, men jag är också ganska bra på att säga ganska precis vad jag tycker om hur människor tänker och agerar för att försöka dem få att tänka igenom det hela en gång till. Ibland leder det till att man får tillbaka originella one-liners såsom ”Du är bara avundsjuk.” eller ”Jävla hora.” och ibland möts man av människor som tar till sig kritiken och tänker igenom sina beslut en gång till.
Jag har blivit jättesämst på att sova länge på morgonen de senaste månaderna. Har inte sovit längre än till absolut senast nio oavsett om jag kommit hem vid fem på morgonen eller inte. Ganska skönt då man inte missar något av det lilla dagsljus som funnits hela vintern, men lite jobbigt när det enda man vill göra vissa dagar faktiskt är att sova ut.

2. Vilken superkraft behöver du?
Att kunna göra saker superdupersnabbt just eftersom jag är så himla dålig på att börja med saker i tid. Lever lite efter "Jag skulle inte hinna någonting alls om inte sista minuten fanns" just nu (eller ja, har alltid gjort..) och oftast hinner jag då inte bli nöjd med det jag gör.


3. Är det nåt du tycker evolutionen berövat dig?
Jag skulle verkligen jättegärna kunna teleportera mig. Det har jag velat nästan hela mitt liv och önskan blev inte mindre varken när jag lärde känna Alicia för sisådär sex år sedan som uppenbarligen kände samma starka sug efter denna ypperliga förmåga som jag eller när jag blev helt vidunderligt kär i någon som just då bodde nästan sextio mil bort.

4. Har du slagit dig riktigt illa någon gång? Brutit ben?
Aldrig faktiskt. Detta är ganska fantastiskt med tanke hur många undersidor av hästmagar och dansande hovar jag legat på marken och tittat upp på decimeter från mitt ansikte.


5. Vad är det äckligaste du ätit? Vad skulle få dig att äta det igen?
Det vet jag nog faktiskt inte såhär rakt upp och ner. Måste varit något som min far tvingat i mig någon gång för att ”Man ska faktiskt smaka på allting”. Har valt att undvika att äta saker jag trott att jag skulle avsky som typ bläckfisk.

6. Vad väljer du om du bara får välja över- eller underläpp. Motivera!
Oj. Hm. Överläpp tror jag. För att den har en finare form än underläppen haha.


7. Vilken låt har oftast gått på repeat hos dig?
Enligt min last.fm är det tydligen Jag är en vampyr haha. Skäms nästan lite över att jag också varit arton och tyckt att Markus är det bästa som finns. Annars säger last.fm även Peggy Lejonhjärta - Sista Styverns Trappor, The Mountain Goats - Cotton och Kashmir - Rocket Brothers. Det stämmer ganska bra tycker jag för det är precis de låtarna som aldrig riktigt blir dåliga och uttjatade hur många gånger jag än lyssnar på dem.

8. Vem önskar du att du var kompis med?
Av någon anledning önskar jag nog mest att jag var kompis med alla fina människor som ploppar upp till höger och vänster både framför en på gatan och genom dataskärmen än någon specifik person. Tänker lite att: The more, the merrier.


9. Ditt favoritgodis!
Det finns en typ av lösgodis som jag tror heter typ clementinklyftor. Är formade som citrusfruktklyftor och ganska ljus orangerosa med någon typ av ”socker” på. Finns dock inte så ofta i vanliga lösgodishyllor så jag brukar varva sura saker, typ sodapops och sånt, med vanlig choklad.

10. Var sover du bäst?
Varsomhelst bara världens bästa Björn är där och håller om mig.



11. Vad kommer dina memoarer heta?
Ytterst enerverande, men rätt charmig ändå.




Tågresa Stockholm-Hallsberg och mera snö ju på marken ju längre man åkte. Dagen efter sken dock solen och vi åkte till sommarstugan en sväng för att titta så alla klippor fanns kvar och bestämma möbleringen i mitt (vårt) nya sovrum.




Dr Martens. Oragnized. Justice. Skogspromenad. Slippapper. Pantone-skal. Vinyler. Arlanda. Morotskakecupcake. Ohlala. Louise. Molnhus. S-bahn. Roslagsbanan. Crippled Black Phoenix. Sömnig. Berlinbrunch. Sjömanskrage. The Jezabels. Södertälje. Hemmabrunch. Pluggande. Emmet. The Shins.

Tidigare månader hittar du här.
Vill ni följa mig på instragram heter jag spetsparasoll.






I onsdags fick jag finbesök från Göteborg av en halvamerikan och en nordamerikansk fårhund. Vi hade planerat långpromenader i Visättrskogarna och jag antar att det är just precis därför som vädret bestämde sig för att skifta från solsken till slask varannan timme för att vi aldrig skulle våga oss ut - vilket vi inte heller gjorde.

På fredagen kom Angie och Louise för att tillsammans med oss andra gå och se The Shins på Berns. På vägen dit upptäckte jag att mitt objektiv inte längre ville fokusera som jag ville - det vill säga inte alls - och alla bilder man tar med det ser ut som om de är tagna genom en plastbit istället för ett L-objektiv (vilket kan ses på bild nummer tre och fyra). Gissningsvis är det fokuseringsringarna inuti som lossnat. Hur jag ska ha råd att laga det/byta ut det är ännu oklart. R.I.P. 20-35/2.8L osv.

Lördag morgon vaknade jag trött, ledsen och grinig, men åkte ändå iväg till Södertälje klockan åtta på morgonen för att skriva en tenta jag visste att jag inte skulle klara. På vägen hem upptäckte jag att mina favoritvantar jag ärvt av min mamma försvunnit spårlöst någonstans på vägen och vädret bestående av slaskregn kunde inte bättre illustrera mina känslor just där och då. Resten av dagen spenderade jag med några av de finaste människorna jag vet och gjorde mest ingenting alls.

Söndag betydde långpromenad för att hunden äntligen skulle kunna få utlopp för all energi han samlat på sig i flera dagar. Så vi promenerade på fina skogsstigar och över mer och mindre blöta fält innan vi lyckades ta oss hem igen.




Torsdag kväll anlände vi till Warschauer Platz, lämnade sakerna på hotellet och tog en promenad över bron till Kreuzberg för att titta vad som händer i Berlin en halt vanlig torsdagkväll vid 23:00. Uppenbarligen väldigt mycket mer än vi väntat oss. Sen somnade vi för att under hela fredagen promenera några mil och titta på allting och ingenting tills mina fötter svullnade upp och var i stort behov av ett varmt fotbad. Som plåster på såren åt vi cupcakes innan vi träffade upp några svenskar i Berlin för en vin och ost-kväll med de fulaste vinerna man kunnat hitta på hyllan. Sedan ut i natten för en visit på ett födelsedagskalas på en technoklubb i en källare där man var tvungen att säga lösenord i dörren. Vidare runt i tunnelbanevagnar och längs gator tills vi fick stopp i en dörr på grund av för ungt sällskap, så vi gav upp och somnade omtöcknade runt fem på morgonen.

Lördagsbrunch vid tolv på ett ställe med sämsta tänkbara service för att äntligen möta upp en lite tågförsenad Louise vid Potsdamer Platz. Kurragömma bland Holocaust Memorial-stenarna och en snabbtitt på riksdagshuset där en man, av okänd anledning, ville ha en bild på mig och Louise framför denna gigantiska byggnad. Sedan försvann han i vimmlet lika snabbt som han dök upp.
På Tacheles, som är ett konstnärskollektiv i ett nedgånget och söndraklottrat före detta köpcentrum, möttes man i dörren av en kille som undrade om man ville köpa droger och en trappa upp stod en kille med ett lysande maskliknande blåsinstrument i ansiktet och skapade musik. I alla smårum och ateljéer stod det skyltar om att man helst inte skulle fota, så det gjorde vi inte även om jag hemskt gärna velat. Kvällen ägnades åt att äta veganska "cheeseburgare" med "bacon" och hänga på vårt hostel tills vi somnade i en av de hårdaste sängar jag sovit i någonsin. 

Söndagsäventyr efter utcheckning på ett helt fantastiskt brunchställe vid på Grünberger Strasse och söndagsmarknader med så mycket fina möbler, lampor och annat att vi alla önskade vi åkt dit med bil och släp. Trötta i både huvud och kropp skildes vi åt - jag och Björn for till flygplatsen medan Louise åkte tillbaka till sitt hem i Rinteln.

De senaste två veckorna har jag ägnat åt att först genomgå en utbildningsvecka till mitt nya extrajobb (Posten i Täby) då jag hela veckan gick upp fem på morgonen och kom hem runt samma tid på kvällen som tidigast. Utmattningen gjorde att jag somnade innan nio varje kväll och försummade mitt skolarbete något enormt - vilket jag ägnat veckan efter åt. Tiden har flugit iväg och om några dagar kommer det celebert besök i form av Miriam, Louise och Angie. Tillsammans ska vi gå på The Shins på Berns och dagen efter skriver jag en tenta klockan nio i Södertälje jag i nuläget är övertygad om att jag inte kommer klara. Jag antar dock att tiden får utvisa huruvida jag överlever eller inte.



I tisdags fick jag äntligen mitt nya Pantone-skal till min iPhone. Imorse hade jag en intervju för ett extrajobb klockan åtta på morgonen. Nu packar jag kamera, kläder och nödvändiga kort för om några timmar beger jag mig till Tyskland för att hänga i Friedrichshain med min karl och Louise i några dagar. Vad vi ska göra är ännu väldigt oklart - den som lever får se.

p.s. Ja, min hand är sådär stor. d.s.



Söndagspromenad i Visättraskogarna med den bästa jag vet och varsin kamera i handen. Vi hittade en fornborg högt uppe på ett berg och högen med stenar på en av bilderna är, enligt Björn då, resterna av en mur. Utöver detta såg vi hackspettar (ja, plural), en parkeringsskylt mitt i skogen och Lakritsrot i massor. Lakritsrot tuggade jag på under typ hela min barndom när jag och min lillasyster sprang runt i skogen vid vår sommarstuga och nu har jag även invigt Björn i detta. Eftersmaken var inte så god som jag minns bör tilläggas.




Våffelbrunch. "Klistermärke". Trappa. Popagandakasse. Björnkasse. Vi. Liljevalchs vårutställning. Konstnärernas Kollektiva Versktad. Södra Station. Väggmålning. Fotogalge. Kängor. Kristallkrona. Färgpigment. Solnedgång. Strand. Monki. Takfönster. Akvarell. Turkos. Tomtebloss. Nyansprov. Sylt. Kängor. Lugg. Biljetter. M83. Semlor. Dubbelexponering: Händer. Urban Outfitters. Dubbelexponering: Självporträtt. Det finaste jag vet.

Tidigare månader hittar du här.
Vill ni följa mig på instragram heter jag spetsparasoll.



Jeanette frågade om jag inte kunde berätta mer om Konstfackskursen och det hade jag faktiskt tänkt göra. Kursen ingår i det program jag går på Södertörns Högskola, det vill säga: Ekonomi, Teknik och Design. Då skolan samarbetar med Konstfack och KTH kommer jag läsa 15 hp på vardera samarbetsskola. Detta var den första 7,5 hp-kursen på Konstfack vid namn Färg och Form där vi egentligen bara gick igenom lite grunder i de olika delkurserna: Digital Design, Konstnärliga processer, Färggestaltning och Retur(n). Hela kursen hade sin utgångspunkt i en av Stockholms knutpunkter - Slussen.

Vid kursens början fick vi både en genomgång av Slussens historia och en föreläsning av Jonas Bohlin som är allt från formgivare och före detta Konstfackselev till en av personerna bakom Slussenförslaget "Kulturslussen" där han berättade om sin vision och hur deras förslag rättade till de "fel" de hittat i det idag genomklubbade förslaget. Det är även Jonas Bohlins examensarbete från Konstfack - stolen Concrete - som jag utgick ifrån när vi i delkursen Digital Design bland annat skulle skapa en ny sittmöbel inspirerad av en redan existerande sittmöbel.

Kursen Retur(n) var mest ett test för oss som grupp att lyckas lösa en uppgift utan att vi egentligen fått några riktlinjer om vad uppgiften var. Det enda riktlinje vi fick var egentligen "Gör en affisch om Slussen och ge sen tillbaka den till platsen". Ganska luddigt, eller hur? Det var först efter vår redovisning som läraren avslöjade att detta var en övning att visa hur svårt och jobbigt det kan vara att jobba som formgivare eller designer där beställaren inte kan skriva en ordentlig designbrief eller kanske inte ens vet vad den vill. I de tre grupper vi var uppdelade i så blev slutresultaten i dena kurs väldigt olika - något som var väldigt spännande. Min egen grupp hade lagt upp det hela som en sorts "reklamkampanj" för att öka medvetenheten om att Slussen håller på att förändras och "Hur vill du egentligen att Slussen ska vara?" medan en annan gjorde en film om Slussens historia. I början av delkursen skapade alla varsitt affischförslag som det sedan röstades om vilket som skulle tryckas. Själv gjorde jag en avlång affisch med ett panorama över Slussen där mönstret kommer från golvet utanför Blå Bodarna. Sedan skapade jag även ett eget rapportmönster med trappan nere vid bussterminalen, ariktektkontoret, fyrklövervägen och en av gångarna. Det vinnande förslaget i gruppen blev en affisch med en repknut i fokus som jag sedan föreslog skulle passa alldeles utmärkt som klistermärke - något som är visualiserat på några av bilderna ovan.

Konstnärliga processer innebar att vi skulle skriva om en plats på Slussen som väckte våran intresse - i valfri form. Det kunde vara allt från ett brev till en dikt till en mening till att berätta om ett minne och sedan även visualisera detta. För att introducera oss i detta fick vi göra en övning i Site-Specific Writing (en metodik utvecklad av Dr Jane Rendell) där vi skulle hitta en av alla Konstfacks trappor och skriva om den. Till huvuduppgiften valde jag att, då jag själv inte direkt har någon emotionell koppling till Slussen, att fokusera på de linjer och former som finns och hade "Form möter funktion" som någon sorts slagord. Till detta byggde jag en modell av en del i Slussen som var ca 60x60x14cm (längd/bredd/höjd) av vanliga vita A4-papper och lite tejp. Något jag insåg efter att jag tagit ner den, knycklat ihop den och slängt den i en korg var att jag inte tagit någon bild på den så.. ni får väl föreställa er den antar jag.

I Färggestaltning fick vi först göra en blyertsskiss på en av rummen i Debaser Slussen eller en av de Blå Bodarna. Utifrån denna skiss målade vi en akvarell där vi visade upp en viss interiörfärg som vi sedan blandade till själva med bindemedel och brytfärger för att måla upp ett nyansprov på en vit kartongskiva, storlek A0, för att sedan kunna studera hur färgen såg ut i olika ljus och skuggor.

Sammanfattningsvis har jag lärt mig så mycket om Slussen att jag nästan mår illa. Under kursens gång har jag fått kommentarer från några klasskamrater att jag varit alldeles för överambitiös med vissa uppgifter då andra bara egentligen tagit en bild, skrivit ut den och hängt den på väggen. Själv tycker jag inte att jag har varit det utan att de breda marginalerna gjort att jag kunnat utmana mig själv lite och göra saker på en lite högre nivå än att bara skriva ut ett foto med en text till. Att göra något så enkelt hade inte kunnat tillfredställa mig, men samtidigt var det kanske andra i min klass som kämpade med att få ihop sina projekt över huvudtaget. Det var, som sagt, en grundkurs och mest till för att introducera oss (som de blivande ekonomer vi är) i hur det fungerar för exempelvis en inredningsdesigner. Vad denne måste tänka på och hur vi som eventuella beställare ska formulera designbriefen för att få precis det resultat man söker.

Dock har jag nu bytt ut Konstfack mot KTH Syd och började första dagen med att komma för sent en halvtimme då pendeltrafiken dog mellan Flemingsberg och Tumba precis när jag skulle bege mig iväg. Ack!




Från att ha vant sig vid ett besökarantal på ungefär tjugotvå om dagen till att ha ett nytt besöksrekord på 1658. Min värld är lite upp och nervänd och jag gissar att typ alla av er hittat hit från Sandra Beijer - kära hjärtanes så trevligt! Känns som jag tappat rytmen i livet och är lite stressad på grund av en intensiv kurs på Konstfack. (Dock: Hurra för samarbeten mellan högskolor!) Hela min värld kretsar just nu kring Slussen och dess "vara eller icke vara". Ganska roligt, lite tjatigt, väldigt intensivt och mycket förvirrande. Förvirrande framför allt när lärarna säger "ni får göra lite som ni vill - surprise us!" istället för "ni ska skriva om *det och det* och det ska vara *så och så* långt och har *dessa* marginaler etc."
Omställningen - drastisk.



Nåväl, tänkte väl mest bara säga:
Hej, jag heter Camilla. Jag är 22 år och två månader (på ett ungefär) och bor i en förort söder om Stockholm tillsammans med min karl - något som är så nytt att båda våra namn inte står på dörren ännu. Från början kommer jag från Askersund som är en småstad med ca 4000 invånare vid Vätterns norra ände. För att få ett hum om storleken så tar det mellan femton och tjugo minuter att gå rakt igenom hela stan. Jag är en ganska tråkig människa som är bra på att låtsas att jag är intressant. Jag vet inte vad jag vill bli, men kände att jag måste göra någonting så jag sökte till Ekonomi, Teknik och Design på Södertörns Högskola och om ett och ett halvt år har jag en kandidatexamen i företagsekonomi - trots att ekonom är typ det sista jag vill bli. Det blir lite så när man är virrig, vill pröva på allting minst en gång och byter drömyrke en gång i halvåret.

Vem är du? Berätta vadsomhelst.




Igår vaknade jag på en arm och tittade på solljuset som trillade in genom fönstret. Efter någon timme eller två i sängen gick vi upp för att åka mot Hornstull och äta våffelbrunch. Detta kan vara både det bästa och sämsta jag gjort i år. Bästa för att det var så himla gott och jag bara ville ha mer och sämsta för att det var så himla gott och jag bara ville ha mera. Detta resulterade nämligen i att jag åt så mycket att det gjorde ont att röra sig. (Bör även noteras att jag inte blev hungrig och åt något igen förrän cirka 23 timmar senare.)

Trots detta begav vi oss ut i kylan där vi först tittade på bostadsannonser och drömde oss bort lite grann för att sedan fortsätta ut mot Djurgården för att gå på Liljevalchs vårutställning. Min favorit och det jag allra helst ville ha var en tekanna i form av ett kvinnohuvud med ett handtag av pärlor och sidenband. När vi kom ut igen höll solen på att gå ner och vi begav oss tillbaka ut till förorten igen.