Väntan har varit alldeles för lång. Nu är det revolution på gång.
 
 



 
Söndagen var fara-hem-dagen, men först tog vi en sista vända till Slottskogen för att gå på Naturhistoriska. 
 
 
Det fanns konstiga djur och blötdjur och en hel massa andra djur i långa rader bland hyllorna. 
 
 
Till slut hamnade vi i stora salen där blåvalen finns, men på något konstigt vänster hade jag föreställt mig att den skulle vara så mycket större efter alla historier folk berättat om den. Uppenbarligen blev jag så besviken att jag inte ens försökte ta en bild på den så vi får titta på skelettet till en narval istället. 
 
 
Dioramor är ett sånt himmla bra påhitt. Gjorde mig ännu mera sugen på att gå till Biologiska musset här hemma.
 
 
Sen världens bästa fågel: Lunnefågeln! Helt ärligt min favoritfågel alla kategorier.
 
 
Kolla bara hur många de hade och så fina de är med sina orangea näbbar och kloka ögon.
 
 
Miriam vandrade runt bland däggdjuren och stirrade väldigt snett på en stackars björn. 
 
 
Efter en ordentlig tur i däggdjursrummet kände vi oss klara för att gå till shopen där Björn och David köpte mineraler då de fått för sig att de ska börja samla på tidigare nämnda ting. Jag ville mest bara ha ett sånthär fint torn eller en stor roskvarts, men lät bli. Och sen vips åkte vi hela vägen hem till Stockholm igen.
 
 



 
Sista festivaldagen skulle även Miriam följa med på festival (det var hennes födelsedag och vi hade gett henne en lördagsbiljett som tack-för-sovplatsen-och-grattis-på-födelsedagen-present) så innan vi gick iväg till festivalområdet lämnade vi hunden hos släktingar och på vägen hittade vi ett publikt förlåt på en vägg. 
 
 
Nästan direkt när vi kom in på området började det förstås regna och till en början försökte vi gömma oss vid tältscenen, men gav upp den idén, tog på oss ponchos och dansade bort mot de stora scenerna för att lyssna på Linda Pira och Ladies First.
 
 
När konserten tog slut försökte vi hitta skydd mot regnet och hittade konst-tältet i närheten av ingången. Där pågick ett performance som hette Chill-out där alla som pratade, använde mobilen eller dylikt blev tillsagda av vakter som smög runt vilket var ganska skönt (trots de underliga filmerna som visades på ena väggen).
 
 
Men sen var det ju dags för Neutral Milk Hotel så då var vi tvungna att ge oss ut i regnet igen. Alla på scen utom Jeff verkade vara överlyckliga över att vara där och halva bandet sjöng med i alla låtar (fast utan mic) vilket var helt förskräckligt charmigt. Under konserten klarnade det upp och mot slutet tog alla av sig sina ponchos och nynnade med i Two Headed Boy, pt 2. 
 
 
Efter Maggio kom bästa Annika Norlin. Komplett med sångtexter på backdropen, publik på scenen och Jens Lekman på kör någon låt eller så. Och det faktum att hon mitt i stannade upp för att ropa "Håll tyst, Mos Def!" kan vara det bästa på hela helgen.
 
 
Till slut blev det Robyn och Röyksopp som vi nästan övervägt att skippa för att hinna iväg på efterfester, men så kan man ju inte göra heller. David och Björn klättrade upp i SJ-tornet för att se bättre medan jag satt på asfalten och växlade mellan att massera mina onda fötter och fota laser på träd och månen genom trädkronorna. 
 
 
Sen tog det slut. Bara sådär. 
 
 
Så vi gick bort till Kabyssgatan, hämtade hunden och gick hem för att äta födelsedagstårta tills vi inte orkade hålla ögonen öppna längre.
 
 



 
Började dagen med att klä på Emmet en blomsterkrans och beundra hans oslagbara gullighet.
 
 
Men sen gav vi oss av till festivalområdet för att möta upp Karin och Elis igen. Vi hängde under parasollen vid SJs-vattentorn och lyssnade på Clean Bandit. Efter ett tag kom Pär och Rebecca som är/var Davids arbetskamrater och slog sig ner i skuggan med oss. 
 
 
Efter Clean Bandit spelat klart begav vi oss till Dungen för att lyssna på Jamie XX, men precis som förut var det hemskt trångt så vi gav upp hoppet om att faktiskt se någonting och slog oss ner i gräset istället.
 
 
Toapaus i toaland. Seriöst bästa tillgången på toaletter jag någonsin sett på festival. Framför allt området precis vid ingången. Sen köpte vi friterade risottobollar och vandrade tillbaka mot scenerna för att se Mø och chilla i gräset till Conor.
 
 
Dagen krävde ett besök i merch-tältet eftersom David behövde en till t-shirt i sitt liv. 
 
 
Resten av eftermiddagen och tidiga kvällen kändes det mest som vi kryssade runt mellan alla scener efter något som var värt att titta på. Future var det kasst ljud på, Janelle Monáe var lite för spexig och Little Dragon lät inte bra alls. Åter igen förmodligen endast på grund av Linnéscenens kassa ljud. 
 
 
Sen var det dags för Outkast. Folk klängde på varandras axlar som om det inte fanns någon morgondag. 
 
 
Men efter vi hört alla hits var det ju inte riktigt lika roligt längre så vi gick för att leta reda på David som självklart ställt sig längst fram på, just det, Slowdive. Även de återförenade och ute på Europaturné. Tyvärr inte lyssnat så mycket på just Slowdive, men att gå på post-rock-konsert är för en insatt en väldigt religiös upplevelse med åtaliga ryggradsrysningar. Även jag har varit med om detta first-hand (Mogwai för övrigt. Har sparat setlisten.).
 
 
Sen vandrade vi hem i Göteborgsnatten för det hade blivit alldeles för sent för att hinna ta sig till någon efterfest.
 



 
Första Way Out West-dagen var vi tidigt ute för att se första bandet som spelade: Poliça. Efter det så hade vi egentligen ingenting vi ville se resten av dagen, men hängde kvar vid Flamingo med Karin och Elis medan Krunegård spelade.
 
 
Efter ett tag insåg vi att vi ville utforska den där dungen och insåg att där var det mest bara trångt och jobbigt. På scenen spelade någon Yung Lean som David berättade massa rolig kuriosa om.
 
 
Efter ett tag hittade vi Jenny och Fanny som vi slog oss ner med i serveringsdelen av dungen. I ett hörn på några höbalar så vi kunde stirra ordentligt på övriga festivalbesökare.  
 
 
Sen ville David se National så vi begav oss iväg till Azalea och hamnade ganska långt fram på vänsterkanten. Dock så har jag aldrig riktigt förstått mig på The National utan tycker mest att det låter sömnigt så jag och Björn satte oss i kanten och drack gratis-Oatly innan vi bestämde oss för att gå och kika på Darkside istället. Hade aldrig hört dem förut och blev inte helt såld, men tror de skulle låta bättre på skiva (förmodligen delvis för att ljudet i Linné var urkasst hela helgen). Precis efteråt annonserade de att de skulle sluta spela tillsammans "for now", så det blev mer exklusivt än vi väntade oss.
 
 
Efter det samlades vi och planerade kvällskonserter, men jag var så trött i kroppen och huvudet att jag vandrade ensam hem genom Slottskogen medan Björn och David begav sig hela vägen till Tyrol.
 



 
I början på augusti tog jag, Björn och David ett riktigt snabbt tog som tog oss till sveriges andra kust - den västra alltså. Efter en sväng med elvan till Fjällgatan för att lämna av bagage och hämta vår värd för veckoslutet, Miriam, återvände vi till centralstationen för att promenera bort till Trädgårdföreningen eftersom majoriteten av oss inte varit där förut. Och David hade ju inte ens varit i Göteborg på över ett decennium och ville se allt som fanns.
 
 
Självklart gick vi också in i palmhuset, vilket var sådär jobbigt fuktigt varmt att det knappt gick att andas vissa stunder. I den största salen gick detta dock alldeles utmärkt. Tills vi bestämde oss för att gå upp på det övre planet vill säga där det inte bara var växthusvarmt utan solen även sken så olidigt varmt.
 
 
Efter ett tag tyckte Miriam och jag att det blev alldeles för varmt och bestämde oss för att gå ut i den något svalare och betydligt mindre fuktiga svenska sommaren (som den här dagen nog bara gav oss runt 24 grader i skuggan om jag inte minns helt galet). Vi kikade in genom rutorna för att njuta av grönskan på avstånd, men blev abrupt avbrutna av att några skumma typer stirrade på oss och tog massa bilder. Kolla bara vilka tölpar.
 
 
Vi vandrade vidare mot city för att hämta ut armband och klämma på alla fina Elsa Beskow-grejer som dykt upp på sistone.
 
 
Och innan vi återvände till Majorna drog jag med gänget förbi TGR för att kolla på deras "fast food"-kollektion som jag tycker är jättegrym (hade sedan tidigare köpt strumpor i varje mönster). Björn köpte världens bästa mobilskal.
 
 
Väl tillbaka i Majorna tog vi med oss Emmet för en lång promenad för att se sevärdheter. Gamla hus och sånt. 
 
 
För er som undrar: Nej, Emmet är ingen valp. Han är en fullvuxen North American Shepherd på fem år som bara är så söt och lagom stor att han ser ut att vara en valp. 
 
 
Några timmar senare, efter att vi ätit sushi och vilat lite, gick vi längs andra lång för att hitta något bra ställe som sålde öl och som inte var proppfullt. Valet föll på Pustervik mestadels för att vi kom fram till Järntorget innan vi hunnit bestämma oss och delvis för att vi kände människor som också skulle dit. Så där hängde vi i flera timmar i ett av fönstren på andra våningen innan vi gick hem för att sova inför festivaldag nummer ett.
 
 



Popaganda på parkteatern och på fredag är det dags för huvudakten.
 
Not 1: Paraplyna var med för att det spöregnade när vi skulle åka in till stan. När vi kom fram sken solen så mycket att vi använde dem som parasoll istället. 
Not 2: På bild #5 har Josefin på sig sin sko inuti Davids sko. Helt sant.



Sextonde juli fyllde Björn år. Några veckor tidigare hade jag köpt biljetter åt oss för att se på Dramatens uppsättning av Carolus Rex i Riddarholmskyrkan, men innan det gick vi och åt på Lilys Burger.
 
Pjäsen i fråga ville han helst se på grund av sitt historieintresse, men jag skulle såhär i efterhand rekommendera den till vem som helst om det fortfarande var så att den gick. Sista föreställningen ägde rum första augusti och var fullbokad typ en månad i förväg, men har vi tur så kommer den tillbaka och då måste ni se den. Allihop.



Fjärde juli bjöd halvamerikanen Tina (med det fina rummet på de första bilderna) hem oss för nationaldagsfirande då hon inte kunde fira med sina andra landsmän på en rooftop i New York. Eftersom Abrahamsberg inte på något vis liknar någon del av USA fick vi, enligt facebook-eventet, "helt enkelt låtsas att vår balkong är en takterass på Manhattan och att Budweisern köptes i 6-pack nere i mataffären. Ser ni tallar utanför? Nej! Det är skyskrapor!"
 
Så folk drack öl och jag drack Trocadero och sen pratade vi om livet och allt annat man kan tänkas prata om en helt vanlig fredagkväll. Till slut gav vi upp och ville hem till katten, men hann både stöta och hälsa på en annan katt på väg till tunnelbanan. Jonas och David kan numera titulera sig som kattämjare.



På onsdag åker vi till Göteborg, jag och Björn och David alltså, för att gå på Way Out West. Ser ni oss så får ni gärna hälsa för sånt är ju trevligt. Annars så tänkte jag väl mest bara informera om att jag nu ligger ca en månad efter i uppdaterandet på det här stället och katten tog igår bort stygnen i rumpan så snart borde han få slippa ha tratt. I höst ska jag plugga grejer på distans utan studiemedel så om något vet ett bra jobb där de kan tänkas vilja anställa någon som läst FEK A+B, designstrategi+färg/form på Konstfack, produktionsteknik/matieriallära på KTH och lite journalistik/mediaproduktion så kan ni maila mig eller så. Adress finns där i sidospalten till vänster. Puss och tack.
 
Ps. Hoppas det var ok att jag lånade ditt rum en stund David. Skulle bara testa EOS Remote-appen lite grann. Ds.



Middag med vänner på Vapiano en kväll i juni. Sen drack vi drinkar tills klockan blev säkert efter ett (för vem orkar vara vaken längre än så egentligen?).



Slutet av juni-utflykt till Lidingö och Millesgården följt av sushi som inte var någon höjdare för de hade wasabi på varenda bit. Klarar inte av wasabi och framför allt inte på min sushi (förlåt alla andra).



Idag fyller han år. Han som stått ut med mig i tre år (eller något sånt) och han som katten tycker om mest av alla. 





Efter sex dagar inlagd på djursjukhus så fick han äntligen komma hem idag. Från och med idag och tre veckor framåt ska han bära tratt samt försöka att låta bli att röra sig så att stygnen efter operationen inte går upp. Däremellan ska vi torka rent honom med koksalt ett par gånger om dagen och han ska äta antibiotika, smärtstillande, kosttillskott samt ett helt nytt foder. Nu måtte han väl bli frisk på riktigt ändå?
 
PS. Har du inte redan försäkrat ditt husdjur? Gör det nu. Trust me on this one. DS.