Efter ens stunds övervägande kände jag att det var dags att skriva det här inlägget. Har tänkt göra det rätt länge, men har inte riktigt orkat få till det bra eller inte vågat för vad folk skulle tycka. Sen kom jag ihåg att jag ju faktiskt inte bryr mig för fem öre om vad folk tycker. Så här är det. Inlägget med tankarna om fenomenet fotobloggar.

Har aldrig förstått det där med fotobloggar. Eller snarare de som kallar sig för fotobloggar. Sida upp och sida ner med makrobilder på vattendroppar och grässtrån i motljus. Det enda kravet som verkar finnas för att få kalla sin blogg för fotoblogg är att man ska kunna få till en maffig bokeh. Detta är för mig helt obegripligt. Bilderna ser likadana ut vecka efter vecka och även om den sämste ibland kan få till en pangbild är det överlag bara så oinspirerat att jag vill spy. Tanken bakom varje bild verkar vara något i stil med "Det här brukar vara populärt hos alla andra, då gör jag så jag också". Och ja, det verkar ju uppenbarligen fungera bra för de flesta. Många bloggar utav denna typ jag beskrivit ovan har läskigt många bevakare och får vecka ut och vecka in mängder av kommentarer om hur fina bilder de tar och om hur duktiga de är.

Och grejen är inte den att de inte är duktiga. Till och med jag inser att man måste börja någonstans och för de som aldrig hållt i en kamera förut är det hemskt bra. Men! (Självklart finns det ett men.) Grejen är den att foto för mig är något som får en att växa lite som människa. Foto ska vara något som gör att man vill utvecklas. Något som skapar viljan att kunna ta de där bilderna ingen annan tagit förut. Se saker ingen annan sett och fånga dem för evigt med ett knapptryck. Jag ser inget utav det här i någon utav dessa bloggar. Bläddrar tillbaka i arkivet flera månader, och i vissa fall till och med år, men ändå är det samma grej. Tydligen är det roligare att ta samma bild man alltid tagit och få en kommentar eller två extra om vilken bra fotograf man är än att tänka lite utanför lådan och kanske utvecklas från att vara en medelmåtta i mängden till någon som kanske inspirerar andra med sina idéer.

Personerna bakom bloggarna skriver själva att de fotograferar för att  de vill utvecklas och vissa säger att de till och med vill livnära sig på ett yrke som fotograf. Ändå är det samma bilder. Dag ut och dag in. Och det enda som ändrats från att de började till där de är nu är att de fått tag på ett nytt objektiv eller två. Eller ett ny kamerahus med tre extra miljoner megapixlar. Och trots det nya fina objektivet för tusentals kronor eller det nya kamerahuset för ännu flera tusenlappar ser bilderna likadana ut som de gjorde från början bara för att människan bakom kameran fortfarande inte tänker längre än näsan räcker.

Och jag tvivlar på att det här inlägget kommer läsas av någon utav de människor som det egentligen är riktat till.
För här finns ju inte en enda makrovattendroppe-i-motljus-bild så långt ögat når.



this song is for the rats who hurled themselves into the ocean
when they saw that the explosives in the cargo hold were just about to blow





6 (kärleks)brev
▼ Emil Johansson
2009-10-11 22:40:11 // URL: http://waltzforthoughts.blogspot.com/

Mycket välformulerat, jag håller med dig helt. Jag tror mycket handlar om att det med dagens alla bloggrankingar är ganska lätt att se vilka fotobloggar som går hem hos folket. Då väljer många att kopiera av stilen istället för att skapa sitt egna, mer unika bildspråk. 90 % av fotobloggarna är förvillande lika och att hitta de få unika guldkornen är inte det lättaste. Jag har själv en ganska nystartad fotoblogg som, åtminstone enligt mig själv, skiljer sig från de största fotobloggarna. Visst, jag kommer förmodligen aldrig få många kommentarer och komma högt upp på blogglistorna, men jag kör hellre min egen stil än att härma andra.

▼ Patrik
2009-10-11 23:10:06 // URL: http://patrikpetersson.blogspot.com

Svar: Nej men ååå! Inte byta! Ha kvar! Kanske utveckla lite :D

▼ Patrik
2009-10-11 23:11:28 // URL: http://patrikpetersson.blogspot.com

Intressant tanke om fotobloggar också! =D haha

kan hålla med dig!

▼ Alicia
2009-10-12 00:32:07 // URL: http://kvistgubbe.blogspot.com/

Hahaha du är så bra! Sånt här gör mig så glad :D När du och Bjurdell tar upp nåt som är alldeles för vanligt förekommande, bryter ner det till minsta beståndsdel och bara äger hela grejen! HAHA!

▼ J.S.
2009-10-12 11:42:21 // URL: http://cvrsxxxd.blogg.se/

Ett fenomen jag aldrig kommer förstå mig på är den bilden man KONSTANT ser på senaste bdbhd-bilderna... fjortisläppar med socker på. KAN DESSA DÖ I EN ELD?



Nej, jag ska fan börja köra analogt. Måste ju profilera sig i den här satans digitala skitvärlden.

▼ Johanna Rhona
2009-10-13 20:45:46 // URL: http://bjurdell.se

Seriöst Milla, du har himla rätt. I allt du säger, inklusive att jag inte tror att nån av de berörda kommer läsa det här tyvärr...



Grejen är, att om man fotar för alla andras skull så kommer det förmodligen resultera i en massa makrobilder på blommor och droppar, som alla har gjort förut. Det är när man fotar för sin egen skull, inte för att det är inne eller för att man avundas de stora fotobloggarna eller för att alla ens kompisar har kameror, som man börjar ta bilder som handlar om något annat och som berör.



Nån måste seriöst förklara för mig nån gång vad som är intressant med makrobilder. Men det känns inte som att det är du xD





N A M E:

U R L:

M A I L / S E C R E T S :

T E X T:

REMEMBER, REMEMBER. THE FIFTH OF NOVEMBER