Jag har nog aldrig förstått det det med valborg.
Vad är det man firar? Varför firar man det? Varför går firandet numera i nittionio fall av hundra ut på att hiva i sig så mycket alkohol att man dagen efter knappt ens minns att man lämnade huset?
Det är ett ungefär lika stort frågetecken för mig som varför man ska festa på juldagen. (Det undrar jag också vem som hittade på för övrigt. Vet någon så får du gärna höra av dig.)

Idag är jag nästan glad att jag bor 20 mil från alla mina vänner. Då slipper jag behöva höra "Men varför inte?!?" när man säger att man inte kan se poängen. Att man inte förstår varför.
Nu förstår alla redan i förväg att jag inte kan ta mig någonstans.
Thank god.

Så. Vad gör man om man sitter i ingenstans, ens föräldrar är på parmiddag och man har en lillasyster som utgör ett av de där nittionio fallen av hundra?

Jo, man läser Plaza Magazine som kom igår tillsammans med premiärnumret av Plaza Deco som bland annat innehåller ett fjorton sidor långt repotage om det här huset. Design i mitt hjärta.
Och så tittar man på Cloudy with a chance of Meatballs. Såklart.






Neutral Milk Hotel - Holland 1945



Min tid rinner emellan mina fingrar. Jag hinner ingenting.
Sätter mig ner en stund och stirrar med ångest i blicken på matteboken och försöker glömma bort att prov #2 skrivs på torsdag eller fredag. (Beroende på vad min stupida lärare säger. Är obeskrivligt förbannad över att han tvingar mig till Laxå för att skriva provet. "Jag vill gärna se mina elever minst en gång och det är en annan Askersundstjej (notera: hatobjekt från min sida) som du kan samåka med! Bra va!" Notera att detta är en DISTANSKURS, vilket ska betyda att du knappt behöver veta vad din lärare heter för att få läsa den; än mindre se denne. Måste anstränga mig något oerhört för att inte skriva elakheter i mina svarsmail. Har lovat mig själv att vara riktigt jävla otrevlig mot honom when we eventually meet.)

Sedan stirrar jag på högen med filmer jag borde se, men inte orkar eller vill då jag inte gillar att slösa bort två timmars vaken tid med att titta på en film när jag ju faktiskt har viktigare saker att göra. Som att räkna matte.

Tittar vidare mot mappen med new albums of the year för att hitta något att recensera. Och hittar flera jag skulle kunna recensera, men min skrivkramp verkar inte ha släppt helt och fullt ännu och det enda som kommer ut är fem rader. Vilket inte duger. Lägger ner.
Blir frustrerad över att jag inte gjort någonting alls på en timme.

Och så börjar jag om igen.
Och igen.







Såhär fint var det.
Mitt hjärta slog sjuhundra slag i minuten. I 70 minuter. MollyPeps fick höra Timshel över telefon.
Det var jävligt bra helt enkelt.






Takskottare på Sveavägen, 24 februari 2010
Far till hufvudstaden för att se de flera månader tillbaka utsålda Mumford & Sons, rida, chilla med Agnes och sånt där annat fint man kan göra.
På återseende torsdag kväll.




före/efter




Skrev högskoleprovet för andra gången i mitt liv. Kunde, precis som förra gången, inte sova ordentligt natten innan. Jag klarar inte av att sova när jag vet om att jag måste vara rise and shine halv sju morgonen efter.
Det blev, med andra ord, sammanlagt cirka två timmars sömn den här gången också.
Dock bättrade jag mig på andra saker än den välbehövliga provsömnen.
1: Jag somnade inte den här gången. Yes indeed, jag slumrade till under två av de sammanlagt fem blocken under förra provtillfället. Oturligt för min del så var det under två utav de delarna som räknades.
2: Jag lyckades, om jag räknat rätt och tabellerna jag hittat stämmer, lyckats höja mig från 0.7 till 1.2.

Det ser ut att bli hufvudstad för mig i höst med andra ord. Hurra!




Nytt album i juni. Extaaaas.
We are Scientists är ett sånt där band som jag lovat mig själv att jag måste ha biljetter till om de gör en Sverigespelning. Sufjan, Stars (som släpper nytt album i juli!) och The Mountain Goats trillar också in i den kategorin.




Jag vill också vara kreativ och nyskapande. Precis som Yulia Brodskaya. Papergraphics - Åh.



Bangatan. Jag sitter vid datorn. Angie sitter på golvet. Sandra står med en tekopp. Miriam poppar popcorn.
Vi har försökt lista ut koordinater till ändstationen vid Saltholmen. Det gick sådär. Slutresulatet blev något i stil med "Följ Saltholmsvägen till du kommer till en stor parkering." Får väl se hur det blir med det.
Och så diskuterar vi festivaler. Jag och Mirre ska ju redan till Emmaboda och Arvika. Angie ska tydligen med säger hon. Det blir väl bra säger jag. Så, massive festivalpepp med andra ord.

Nu: Film. The Other Boleyn Girl tror jag lotten hamnade på.





Muse - Fillip
Packar, fixar och avskyr att idag råkar vara en really bad hairday. Om ungefär 65 minuter sitter jag på ett tåg. Slutdestiantion: Gothenburg.
Det jag skrattar mest åt är att jag måste åka till Hallsberg-Katrineholm-Göteborg. Så.. tio-ish mil österut för att kunna ta sig tillbaka 35-ish mil västerut? Makes no sense what so ever.
SJ är lika briljanta som vanligt.



Situationer som denna brukar dyka upp titt som tätt.
Ibland så tätt att jag börjar fundera över varför jag fortsätter logga in över huvudtaget.
Av någon anledning får jag aldrig svar tillbaka.