I onsdags reste jag kollektivt i nästan åtta timmar.
I torsdags blev det klart att jag får köra bil alldeles själv.
Igår var jag bitter och hatisk och önskade spöregn över Skanstull.
Idag åkte jag och tröstade mig själv med trestjärnig fälttävlan i Segersjö.
Imorgon tar jag de viktigaste delarna i mitt liv (ihopknövlade i en kabinväska) och flyttar.

Hej då Närke, nu far jag igen. Flytta hemifrån - andra gången gillt. Förhoppningsvis.
Östkusten igen förstås, fast lite högre upp än Ölandsbron den här gången. Snarare finlandsfärjahöjd.





Då jag var klantig och glömde batteriet i laddaren dag ett blir det härmed bara bilder från dag två. Nåväl, det funkar ju det också. Lördagen bestod av The Drums, första halvan av Mumford & Sons, sista halvan på Girls, en stor del av Anna Ternheim, Anna von Hausswolff, Marina and the Diamonds, sista halvan på Håkan, Broken Bells, slutet på Lykke Li, början och slutet på Chemical Brothers med hela La Roux där i mitten. Såhär i efterhand vet jag inte riktigt hur jag hann med, men jag försökte väl kompensera för fredagen där jag missade både Beach House och Panda Bear.

I övrigt mötte jag upp med TGL-crew:et och vi tog en episk gruppbild. Slutresultatet finns på facebook (Väldigt stelt och skolfotoaktigt. Turligt nog lyckas vi se ut som ett coolt band samtidigt, så det är lugnt.), men Amanda har en bild på när vi försöker organisera oss i sin blogg. Hemskt fina människor är ni. Hoppas på fler TGL meetups.





Promenad pre-Way out West. Mirr har nu flyttat från gränslandet till mitt i Majorna. Vandrade runt och tittade på regnbågarna, hittade leksakshästar och var ute så länge att det både hann börja duggregna och sluta.

I övrigt är jag i chocktillstånd och vet inte riktigt vad jag ska göra längre.
Precis när man tror att allt är grönt och lungt och ordnar sig kommer andra parten på att "fast nja..".
Jag orkar inte riktigt med det här. Säg nej på en gång istället för att krångla till det för alla i sista minuten.



Köade utanför Annedalskyrkan i regn/spöregn i tre timmar för att försöka se Villagers och Tallest Man on Earth. Kom inte in alls och det roligaste vi hade på hela kvällen var att hoppa i vattenpölarna vid Järntorget på vägen hem.
Kändes dock även rätt trevligt att inte behöva bry sig om ifall man stod under tak eller inte. Var så blöta så det kändes ingen skillnad.
Stay out West var bra för vad sa ni....?

Citat från några herrar framför oss i kön:
"Hörru.. Ska vi ge upp eller?"
"Nä, jag ser dörren nu ju."
"Ja. Jo. Jag ser också dörren, men jag ser inget hopp."

Spot on.



Det här med att uppdatera ofta är inte riktigt min grej. Inte för tillfället åtminstone. Jag skyller på att Emmaboda ledde till min första sjukperiod sedan gymnasiet vilket i sin tur gjort att jag inte lämnat sängen på en vecka och idag blev diagnostiserad med akut bronkit aka luftrörskatarr. Väldigt olägligt då jag imorgon far mot västkust och Göteborg för att hänga med Chalmerister och annat trevligt folk. Gå på Way Out West och därefter jobba. För att sedan komma hem, flyttpacka och helgen efter flytta in hos Agnes. Allting på en gång. Ingen rast och ingen ro. Upprop den 25:e.

Emmaboda var för övrigt den bästa festivalen ever. Detta trots det faktum att det är den festival jag varit på som det regnat mest under. Så många fina människor, så många fina stunder. Nyfunna vänner och gamla vänner. Längst fram på Crystal Castles vilket gav mig blåa revben som smärtade i nästan en vecka. Så värt det.
Har skrivit lite på The Goodbye Look också. Läsa kan ni göra här.


1. Emmet utanför Göteborg Central
2. Det enda som fanns kvar på väggarna i Mirrs rum
3. Streetart i Majorna (<3)
4. Vi var först på Emmabodatåget
5. Rex the Dog
6. Framför Ängenscenen
7. Langos
8. "Mmm soo sooooft"
9. Emmabodafestivalen