Söndagkväll. Bryggarsalen bjöd in till en afton med Weeping Willows och jag var på plats med en biljett i handen jag fått i födelsedagspresent. Det hela slutade med att jag hade gåshus i en timme och fyrtio minuter. Innehåll i urval: cover på Radioheads Plastic Trees, Touch Me, While I'm Still Strong, "Som ni kanske märkt är vi inte särskilt explosiva. Vi bara är liksom." och så avslutade de med Broken Promise Land.

Konstaterar (ännu en gång) att Magnus Carlson har en av Sveriges bästa röster och att jag knappast kunnat få ett bättre avslut på mitt konsertår.

Har i övrigt bytt ut Stockholmsförorten mot Närkeslätten. (Vilket ni som hängt med ett tag kanske kunnat gissa er till med tanke på den fantastiska tegelväggen i bakgrunden.) Tydligen ska både julafton och det faktum att jag samlat på mig ännu ett år firas. Vad poängen är kan man ju fråga sig, men det är åtminstone lite roligt att få samtal och sms från Angie (som lånar min lägenhet i några dagar medan hon jobbar) som är fyllda av ångest över om man verkligen sitter på rätt pendel, mataffärens kaotiska interiör och vilken knapp man ska trycka på för att få bild till tvspelet. Good times.



Klockan är snart sex på morgonen och jag har inte sovit någonting alls. Mitt felvända dygn ska vändas rätt igen och vara vaken två dygn i sträck verkar vara det enda som funkar för mig. Så jag spelar Kingdom Hearts tills fingrarna börjar värka och fnissar lyckligt åt mina nya skor som kom med posten i fredags.
Vi säger att det är en julklapp till mig själv.
Ja, det gör vi.



Igår var det Britta Persson på Södra teatern som stod på schemat. Lyckades få tag sällskap i form av Louise som jag även träffade för första gången. Vi traskade runt på söder i nästan fyra timmar och gjorde mest.. ingenting. Provade skor, hittade fina klänningar, pratade musik och stod i flertalet kassaköer, men lyckades alltid ångra oss av någon anledning. (Snålhet kanske, vad vet jag?)

Britta var jättebra, men det var hemskt lustigt att sitta ner på konsert när man kände att benen mest ville dansa med. Typ som i refrängen till For the Steadiness. Att stampa takten lite slentrianmässigt kändes inte tillfredsställande nog faktiskt.
Men tack GimmeIndie, för biljetter till en jättefin konsert. (Ni äger.)



Hej jag vann två biljetter till Britta Persson på Södra teatern imorgon. Men jag har ingen att gå med.

Vill någon gå med mig? (vemsomhelstochförsttillkvarn.typ.)



Om jag någon gång blir bjuden på en riktigt spexig maskerad ska jag nog allt vara Ziggy Stardust.



Kursintroduktion. Medierna, offentligheten och moderniteten. Påminner pinsamt mycket om en mix av diverse Kalmarkurser - fast med mera Camillavänliga deadlines. Woho!

I övrigt fick jag post idag. Födelsedagspresent typ. En tygkasse som är så pinsamt mycket hipster att man inte kan göra annat än att skratta lite åt det. En varg med RayBans, på en silvertriangel, i en galax - HIPSTERNESS OVERLOAD.
Och så fick jag en extra med LATFH på. (Look At This Fucking Hipster. (HAHAHH))
Och Barbafin som mobilsmycke.
Och ett fantastiskt självporträtt.
Och gnuggisar.
Och ett asfint brev.

Lovisa är fenomenal på det där med presenter. Lovisa äger. (Puss. Ska ta en fin bild på den laterooo. Lovar.)



(Dec 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010)
Jaha. Ett år till till samlingen. Tycker inte ens att jag blir snyggare längre. It's all downhill from here.



Till er som hintat om att ni vill se hur det ser ut.



Projektet från helvetet är slutfört. Det enda som återstår är morgondagens utvärdering där jag skulle förtjäna en brutal utskällning över mitt dåligt planerade arbete. Fan Camilla Kristina Elisabeth, ta tag i dig själv och sluta tro att en veckas arbete går att jobba ikapp på tre timmar. Det gör inte det. Det har aldrig gjort det. (Tror du mig inte borde du ta dig en extra titt på dina gymnasiebetyg så får du se hur bra det blir när man försöker läsa igen nästan ett hela årkurs tre på mindre än två månader.) Sluta försök överbevisa dig själv och gör något vettigt med ditt liv istället. Typ som satsa på ett VG i varenda kurs du tar dig an. Väx upp.
Och för allt i världen - sluta leva efter "Jag skulle aldrig hinna någonting om inte sista minten fanns."



Publiken gjorde stagedives och crowdsurfade.
Keith och Chris gick ner i publikhavet med stativ och allt under Textbook.
En liten bit av mig tvärdog på fläcken.



Vaknade runt åtta och har inte rört mig så mycket mer än att jag stoppat en till kudde bakom huvudet för att sitta istället för att ligga ner. Det snöar, jag mår illa och vill helst bara sova. Dock har jag hur mycket saker som helst att göra, så det där med att sova är fortfarande uppskjutet till dagen jag dör.

I onsdags var jag på Cirkus och såg ett av de bästa britpopbanden ever - Suede. Brett var näst intill pinsamt energifylld och verkar producera lika mycket saliv på en timme som jag gör på två veckor. Resten av bandet ansiktsuttryck pendlade mellan löjligt stora lyckosmil(Mat) till ren uttråkning (eller ja, Neil såg inte särskilt road ut i alla fall.)

Ikväll ska jag, oavsett hur jävla illa jag mår, pallra mig iväg till Slussen. Ett av banden som gjorde 2005 till ett magnifikt musikår och även de som agerat min ringsignal de senaste åren spelar i Sverige. Äntligen. Och på något mystiskt vis har jag för första gången på åratal lyckats hitta någon som vill gå (och inte är för ung för att komma in) på konsert med mig - via tumblr av alla ställen i världen. Väldigt random och väldigt spexigt om jag får säga det själv.

Dessutom fick jag nyss reda på att jag har två gästlisteplatser till Silver Columns på Medis imorgon kväll.
Sökes: Någon som vill bli min +1
Någon..? Ingen..?