Söndagkväll. Bryggarsalen bjöd in till en afton med Weeping Willows och jag var på plats med en biljett i handen jag fått i födelsedagspresent. Det hela slutade med att jag hade gåshus i en timme och fyrtio minuter. Innehåll i urval: cover på Radioheads Plastic Trees, Touch Me, While I'm Still Strong, "Som ni kanske märkt är vi inte särskilt explosiva. Vi bara är liksom." och så avslutade de med Broken Promise Land.

Konstaterar (ännu en gång) att Magnus Carlson har en av Sveriges bästa röster och att jag knappast kunnat få ett bättre avslut på mitt konsertår.

Har i övrigt bytt ut Stockholmsförorten mot Närkeslätten. (Vilket ni som hängt med ett tag kanske kunnat gissa er till med tanke på den fantastiska tegelväggen i bakgrunden.) Tydligen ska både julafton och det faktum att jag samlat på mig ännu ett år firas. Vad poängen är kan man ju fråga sig, men det är åtminstone lite roligt att få samtal och sms från Angie (som lånar min lägenhet i några dagar medan hon jobbar) som är fyllda av ångest över om man verkligen sitter på rätt pendel, mataffärens kaotiska interiör och vilken knapp man ska trycka på för att få bild till tvspelet. Good times.



this song is for the rats who hurled themselves into the ocean
when they saw that the explosives in the cargo hold were just about to blow





1 (kärleks)brev
▼ Erika
2010-12-28 01:43:29 // URL: http://burninginmychest.blogspot.com

Åh fyfan. Håller med dig om att Magnus Carlson verkligen verkligen har en av Sveriges bästa röster. Har du hört den här? http://www.youtube.com/watch?v=K-qz-DrQYHs&feature=related Tycker han gör den minst lika bra som Morrissey själv.





N A M E:

U R L:

M A I L / S E C R E T S :

T E X T:

REMEMBER, REMEMBER. THE FIFTH OF NOVEMBER