+
2010 verkar bli ett fint musikår.
Lyssnar på Shout Out Louds nya album och reflekterar över de senaste dagarna.
Det känns som vi gjort ingenting och allting på en och samma gång.
Det kändes bra att ha en anledning att gå ur sängen på morgonen mer än "Mina föräldrar kommer hem från jobbet snart och skäller ut mig om jag inte ens gått upp idag".
Det kändes bra att använda sin röst att kommunicera med istället för att låta fingrar på tangentbord sköta jobbet.
Det kändes bra att inte vara ensam för en gångs skull.

-
Min inspiration är som bortblåst. Vill skriva långa inlägg om mer och mindre viktiga händelser och ting jag går och tänker på. För tänker på dem gör jag. Jag orkar bara inte föra ut dem i skrift. Det går inte längre. Jag vill inte att det ska vara något fantastiskt. Jag vill bara att det ska vara någonting istället för ingenting.
På toppen av det nyser jag tills jag blir yr och är arg på mig själv för att jag aldrig lyckas läsa ikapp alla blogginlägg utan alltid har 300+ liggandes och väntar.
Gnäller för mycket.


Har, medan jag skrivit, hoppat mellan plus och minus.
Skrivit två ord här. Tre rader där.
Kanske för att jag bara inte kan fokusera ordentligt just nu.
Eller för att jag inte kan bestämma mig för om jag är ledsen eller glad.
Sitter fast.



this song is for the rats who hurled themselves into the ocean
when they saw that the explosives in the cargo hold were just about to blow





0 (kärleks)brev




N A M E:

U R L:

M A I L / S E C R E T S :

T E X T:

REMEMBER, REMEMBER. THE FIFTH OF NOVEMBER