I början av 2008 var jag en såndär som hängde på myspace. Nu har jag inte ens loggat in på ungefär ett år.
I början av 2008 plöjde jag sida upp och sida ner med artister i ren desperation för att hitta något nytt att lyssna på. Det var under den korta och intensiva perioden jag bland annat hittade Ariel Kill Him, Actionbiker och dessa killar - Le Bataillon des Fous. De var ett litet band från Lund som bland annat vunnit Musik Direkt 2006. Vid tidpunkten hade de endast en enda låt upplagd för lyssning - Huckleberry Fou. Det var love at first listen och det enda jag lyssnade på i veckor. Men allt eftersom tiden gick hamnde de längre och längre ner i spellistan och längre och längre bak i mitt minne. Där kanske de även skulle ha stannat om det inte varit så att jag för några veckor sedan hittade deras första singel, I am Ready to Love You, på Spotify av en ren slump. Tänka sig, de små killarna jag hittade för två år sedan har blivit stora och ska snart släppa sin första skiva. Personligen tycker jag att de är värda det. Kanske mest med tanke på vilken impact the gjort på mig. Det lite småsorgliga är dock att av de nya låtarna jag hört så finns det ingen som, i mina öron, kan mäta sig med det där första.
Nej, Huckleberry Fou kommer nog för alltid vara min favorit.



this song is for the rats who hurled themselves into the ocean
when they saw that the explosives in the cargo hold were just about to blow





0 (kärleks)brev




N A M E:

U R L:

M A I L / S E C R E T S :

T E X T:

REMEMBER, REMEMBER. THE FIFTH OF NOVEMBER