Vaknade av någon outgrundlig anledning klockan sju och har ägnat de senaste två timmarna åt att vakna till en av världshistoriens smörigaste filmmusikaler ever.
Fast lite fint är det ju ändå.
Tog en ledig fredag för att lugna mina nerver efter det katastrofala grupparbetet. Tack gode gud är det numera godkänt och över. Note to self: Se till att aldrig någonsin hamna i en grupp med folk som särskriver "företags ekonomiska", "första års elever" och "slut resultat" igen.
Vandrade runt på söder för att unna mig själv ett block och nya pennor för skissande på tråkiga stunder. Funderade över en moleskine, men kände i sista stund att det inte riktigt var värt det. Sprang förbi Myrorna och insåg att det var halva priset på skivor. Slutade med att jag blev tretton album och tolv singlar rikare.
Åkte hem på den fullproppade tunnelbanan, målade naglarna för första gången på år och dar (katastrof) och pratade med katterna resten av kvällen. Det funkade det också.
I övrigt hämtar jag nycklarna till nya lägenheten den åttonde. Möbler flyttar in den 13:de-ish.
Och så lyckades jag knipa en billig biljett till Emmaboda'11. Jahaja.
Vandrade runt på söder för att unna mig själv ett block och nya pennor för skissande på tråkiga stunder. Funderade över en moleskine, men kände i sista stund att det inte riktigt var värt det. Sprang förbi Myrorna och insåg att det var halva priset på skivor. Slutade med att jag blev tretton album och tolv singlar rikare.
Åkte hem på den fullproppade tunnelbanan, målade naglarna för första gången på år och dar (katastrof) och pratade med katterna resten av kvällen. Det funkade det också.
I övrigt hämtar jag nycklarna till nya lägenheten den åttonde. Möbler flyttar in den 13:de-ish.
Och så lyckades jag knipa en billig biljett till Emmaboda'11. Jahaja.
Solvik aka sommarstugan.
Sista bilden visar lite av utbyggnaden (där ni som tvivlat när jag sagt att det är mindre än tio meter till sjön från huset även kan se att 'nehej, hon ljög visst inte'.) Köket kommer vara till höger, soffhörna till vänster.
Väggen som sticker in i vänsterkanten visar vart väggen mellan inomhus och altan var förut. Fast det intresserar nog kanske mest er som varit där och minns hur det såg ut.
post-raven/pre-brunette
Om inte utväxten varit suicideblonde hade jag låtit det vara just precis sådär.
R.I.P korphåret
I Närke möts man av snöblandat regn. Tackar för 'välkommen hem'-presenten och ber om kvittot för att kunna returnera. De har ändrat lite med vägen vid Netto, möblerat om i vardagsrummet och min lillasyster har en ny, visserligen lånad, mobiltelefon hon knappt ens vet hur man svarar i. I övrigt har nog tiden stått stilla sen jag var här för tre veckor sen.
På skrivbordet i mitt 'flickrum', som egentligen inte kan kallas för flickrum, hittas senaste numret av Plaza, diverse klädkataloger och ett paket med två kjolar. Herr Bowie virvlar runt i vinylspelaren jag innerligt saknat och, note to self, ska önska mig ordentliga högtalare till medan jag tittar med avsmak på de fula lakanen min mor bytt till efter den senaste nattgästen.
Fast det var ju inte det jag skulle skriva om egentligen.
Egentligen skulle det här inlägget handla om det faktum att jag tackat ja (inte bara kanske längre) till en etta på 32,5 kvadrat på Röntgenvägen 5. Inflyttning 8 nov. Jag har inte sett den ännu utan ska göra det på måndag och bestämma mig slutgiltigt då, men det känns som att det kommer bli av. Bara några minuters gångavstånd till skolan och egentligen det bästa som kunde hänt mig för tillfället.
Men.
Som alltid finns det minst ett 'men'. För om allting skulle gå fint och smärtfritt skulle det ju inte alls vara lika roligt/spännande/underhållande/etc för whoever det nu är som gillar att leka med mitt liv.
Men #1: Jag har ingen inkomst. CSN envisas fortfarande med att sju poäng till ska in i systemet innan de kan bevilja mig några pengar. Tentan jag skrev är inte färdigrättad ännu vilket betyder att jag måste vänta minst någon vecka till för att se om den blev godkänd innan jag kan skicka iväg ännu en ansökan till CSN som de i sin tur ska ligga och tugga på några veckor innan de kan komma med ett beslut.
Men.
Som alltid finns det minst ett 'men'. För om allting skulle gå fint och smärtfritt skulle det ju inte alls vara lika roligt/spännande/underhållande/etc för whoever det nu är som gillar att leka med mitt liv.
Men #1: Jag har ingen inkomst. CSN envisas fortfarande med att sju poäng till ska in i systemet innan de kan bevilja mig några pengar. Tentan jag skrev är inte färdigrättad ännu vilket betyder att jag måste vänta minst någon vecka till för att se om den blev godkänd innan jag kan skicka iväg ännu en ansökan till CSN som de i sin tur ska ligga och tugga på några veckor innan de kan komma med ett beslut.
Och jag kan egentligen inte göra ett dyft för att skynda på processen.
Och att snylta på mina föräldrar för att ha råd att bo och äta ger mig nästan mera ångest än att inte ha något tak över huvudet alls.
Men #2: Min hyresvärd. Och nej, då menar jag inte att min hyresvärd är någon bitter hagga - snarare tvärtom. Det känns på något vis som att hon halvt adopterat mig, vilket låter helknäppt då jag bara bott där två veckor. När min far idag plockade upp mig berättade hon vitt och brett (med polsk brytning förstås) om hur trevlig/duktig/snäll/omtänksam/ordningsam/ödmjuk jag är, hur mycket hon kan lita på mig, hur bra det funkar ihop med katterna som ligger och spinner i min säng var och varannan dag och att hennes dotter ser mig som 'the big sister she never had'. När hon lagar mat frågar hon hela tiden om jag vill smaka eller ta en tallrik jag också. Kollar in för att se hur jag mår, vad jag gjort idag, prata om problem med hennes exman, etc.
EFTER TVÅ VECKOR!
Och så tänker jag lämna dem efter bara cirka 40 dagar för att låta dem gå igenom ännu flera jobbiga intervjuer från massa skumt folk som svarar på blocketannonser.
Mitt ångestfyllda samvete dog just av överbelastning.
Efter en mix av lite bra sömn, lite dålig sömn, vad som kändes som världens längsta tunnelbanetur någonsin, stark ovilja att lämna sängen innan lunch (och absolut inte innan tio som jag nu faktiskt gjorde), fredagsdinner from heaven hos mästerkocken, promenadont i fötterna efter en marvelous solig lördag på stan och en nykidnappad jacka med guldknappar kan jag egentligen inte säga något annat än att de senaste approximately 30 timmarna har varit quite awesome. På Urban Outfitters hittade jag och Angie billiga kängor som fick stanna kvar i butiken och jag var materialistisk nog att blir lite kär i en jacka från Fifth Avenue Shoe Repair som kostar mera än min månadshyra.
Inga konstigheter.
Det regnar kopiösa mängder och jag, som verkligen inte känner för att bli blöt idag, sitter därmed fast inne i högskolebiblioteket och tittar ut över Karolinska Instutitet. Lyckades nyss få tummen ur och gick och hämtade ett ref-ex av kurslitteraturen i alla fall - "Företagsekonomiska forskningsmetoder".
Dvs 600 sidor med blaha. Oh the indescribable joy.
Nä, jag vill ha te och världens bästa film, tack.
Nä, jag vill ha te och världens bästa film, tack.
"from the moment we enter crying
'til the moment we leave dying
it will just cover your face
as you wail and cry and scream"
Välbehagsrysningar.
Jag lyckades pressa in en flytt från Huddinge till Hagsätra i mitt tillfälligt fullproppade schema och har fått några nya vänner.
Toffee, Ticco och Tiger.
Lite nattprat över msn om kärlek, men egentligen mest om olycklig kärlek. Och om att jag är helt vidrigt ytlig. Och om musik och vad som passar bra att lyssna på 02:00 en natt mellan söndag-måndag. Om hur viktigt jag tycker bra lyrics är i jämförelse med den andra partens "För mig är sången bara ett till intrument bland alla andra".
Och lite om en av mina favoritlåtskrivare ever - John Darnielle.
"and I will get lonely
and gasp for air
and send your name up from my lips
like a signal flare"