När man inte sovit ordentligt på minst fyra dagar och har panik över att man inte riktigt vet vad man ska skriva ihop till seminariet som börjar om en timme. Där man på den tiden också faktiskt måste både ta dig till skolan och skriva ut pappret i fråga (som, notera, fortfarande inte är färdigskrivet) när du inte har någon aning om hur det fungerar att skriva ut i det gigantiska högskolebiblioteket.
Lägg till att du har ännu lite mer panik över att du inte alls har packat inför hemresan som äger rum tre timmar efter föreläsningens slut. Och att du missar bussen till skolan med en halv minut, dvs; du hör den komma runt kvarteret och springer allt vad du kan mot hållplatsen men precis innan du svänger runt hörnet hör du hur den gasar iväg från hållplatsen och inser att du måste gå den raska tiominuterspromenaden ner till Huddinge centrum för att åtminstone ha en liten, liten chans att hinna med allt.

Då. Just precis då är det så himla bra att man har Grand Archives i iPoden som kan göra en sällskap så det blir lite lättare att gå.

P.S. Jag hann. Skriva ut var jättekonstigt, men turligt nog förståeligt även om det inte behövdes i slutändan för tack gode gud så kan jag skriva klart pappret på tåget hem för man fick faktiskt maila. Beckmanselever (eller ja, min lärare i alla fall) är helt sjukt snälla.
Och nu måste jag packa. På riktigt. D.S.



this song is for the rats who hurled themselves into the ocean
when they saw that the explosives in the cargo hold were just about to blow





1 (kärleks)brev
▼ Alicia
2010-09-24 13:23:51 // URL: http://aliciasivert.blogspot.com/

Jag fick ont i magen redan i inledningen. Upprepar mig fast i mindre förväntansfull ton den här gången: Bloody hell.

Vilken förbenad tur ändå, med alltihop. Men gör inte om det!





N A M E:

U R L:

M A I L / S E C R E T S :

T E X T:

REMEMBER, REMEMBER. THE FIFTH OF NOVEMBER