Popagandadags. Äntligen. Tog pendeln in till stan med två av mina favoritpersoner för att sedan skiljas åt några timmar för viktiga göromål såsom second hand-runda och upprop. När vi anlände till området var det tomt som jag vet inte vad så vi bestämde oss för att sitta utanför i parken och inta alkoholhaltiga drycker i någon timme eller två. Under tiden anslöt Erik, Mirr och Angie för att sedan i samlad trupp vandra ner mot området och Cults.

Pingis, djupa samtal om livet, cigaretter, solsken, mera vin, fina människor och kvällen avslutades såklart med Arcade Fire. Funderingarna på att fortsätta ut i nattluften slog vi hål på rätt snabbt på grund av trötthet så vi traskade istället iväg mot södra station och åkte hemåt.

(Bild #6 & 16 är tagna av Louise. Bild #20 är tagen av Miriam.)




I onsdags förra veckan begav jag mig till Hagaparken tillsammans med han den där jag tycker så hemskt mycket om för att gamla fina byggnader är ju bland det bästa som finns. Vi snurrade runt i Ekotemplet, förundrades över antalet bevakningakameror och klättrade runt i slottsgrunden. Sen åkte vi tillbaka söderut och låg en stund på en gräsplätt i solen.
Och ja, vi matchar iPhoneskal. Precis så töntiga är vi.

På kvällen åkte alla som för tillfället bor i den lilla ettan i förorten till Skeppsholmen för att titta på The Streets sista liveframträdande i Sverige någonsin. Det var rätt fantastiskt på flertalet sätt. Både att nu faktiskt kunna säga att man sett denna karl spela live på riktigt och att Louise blev helt till sig och stirrade storögt och trånande när Mike tog av sig skjortan. Dessutom stod folk omkring oss och rökte på så mycket att vi nästan blev höga vi också - något som var rätt spännande i sig. Sen åkte vi hem och jag somnade för andra natten i rad med mitt huvud där din axel blir till hals.



I samma veva som Angie flyttade in i början av juni, så flydde Louise staden och landet så det blev bara vi två kvar. En dag bestämde vi oss för att ta en tur längs Götgatan för att köpa konsertbiljett till mig (Weeping Willows på Mosebacke. Imorgon! Ack, denna lycka!) och skor till oss båda.

Och en runda förbi Weekday för att prova citrongula klänningar. Sedan hem igen och klappa på maskothästen Brunte som allt som oftast står i fönstret med sina andra maskotkompisar - två bönder och en ko.




För det första så vill jag säga hej till er som hittat hit från Helenes blogg. Undrar ni något är det bara att fråga.

För det andra så var jag för två veckor sedan på Gröna Lund. Emma var i stan någar dagar för jobbintervju (till ett jobb som hon fick!) så jag tog med mig henne för att möta upp Louise och hennes vän Johanna för en dag med sockervadd och berg- och dalbanor på stället där Louise spenderar alla sina dagar - jobbdagar som lediga. Dock började vi i spökhuset där alla skrek utom jag som mest gick runt och skrattade åt situationen. Förstör alltid stämningen i spökhus då jag vet att det inte är farligt egentligen, så jag går lugnt och sansat runt och fnissar åt skådespelarna som inte har ett spexigare jobb och mina vänner som skriker i flasett tills de inte kan prata längre. Jag är klippan man panikartat klänger sig fast vid.

Efter massor av timmar var vi på väg hem, men kom då på att jag och Louise hade biljetter till The Streets som vi var tvugna att hämta ut IDAG för annars försvann reservationen. Detta ledde till att vi först sprang runt och försökte leta efter ett ATG-ombud som fortfarande var öppet efter 20:00. Något som var i stort sett omöjligt.
Tills jag kom på att: "Men COOP Stuvsta borde ha öppet sin förbutik till 22". Ringde och frågade och ja, minsann de hade dem. Så gick vi av i Huddinge för att ta bästa 172:an, rusa in och hämta biljetterna och sedan rusa tillbaka ut för att hinna runt det förbaskade korset innan bussen tillbaka gick. Självklart var bussen sen och vi hade inte behövt skynda oss alls, men det kunde ju faktiskt varit tvärtom.

Sen vandrade vi hem och Louise hittade ett fint kuvert i brevlådan.
Tänk den som ändå fick andra brev än räkningar.




We've never been much chop at all that sensual stuff / One of us always seems to stop before the other's had enough / Like a self-help manual that's been written in Braille it seems the more that we touch the more we learn about our failings / I'm struck speechless by the nape of your neck, but your requests and suggestions have a similar effect / A litany of prettiness and pettiness, too I reckon every second second we come up with something new / I tried to write an opera for us, but I didn't get that far / 'Cause trying to sum you up in song is like catching sunlight in a jar / Complex, completely credible love - the kind that is made, not handed to you from above / Is difficult to talk about and harder to write like the rhythm of a pulse, or the contours of firelight / Overblown libretto and a sumptuous score could never contain the contradictions I adore / We can just be chaos and then something aligns it's so hard to contain, maintain it or define it / I tried to write another chorus, but I didn't get that far / 'Cause trying to sum you up in song is like catching sunlight in a jar / It's like catching sunlight in a jar