I lördags hoppade jag på pendeln och möttes en station senare av Erika. Tanken var skivmässa i Solna, men då vi båda är söderortsbor som tycker blotta tanken på norrort verkar skrämmande hade vi bara en ytterst litet aning om vart vi egentligen skulle. Personligen är det enda jag hittar i norrort från pendelstation till Alicia, Helena eller pappas kontor, så när vi skulle leta reda på en bankomat började problemen hopa sig. Efter att halvförvirrat följt skyltar (och fantiserat ihop diverse scenarion om hur vi skulle vara vilsna i en vecka, dokumentera det hela och sedan ha en magnifik utställning där bilderna skulle visa vår förtvivlan samt hur våran psyken gradvis bröts ner av vilsenheten) lyckades vi i alla fall hitta en bankomat och ett Hemköp för inköp av färdkost. Efter en snabb kontroll på kartorna nere i tunnelbanan insåg vi att vi åtminstone var på väg åt rätt håll och befann oss några minuter senare i Solnahallen.

Jag kom in med inställningen: "Okej. Du har inte råd. Får bara köpa en. Kanske två om det är något extra speciellt." Efter att ha gått igenom ungefär en fjärdedel av borden var vi tvungna att ge upp på grund av pengabrist. Tolv vinyler rikare och 240 kronor fattigare vandrade vi tillbaka mot tunnelbanan. Jag med någon sorts ångestblandad lycka och planerade resten av månadens billiga/icke-existerande måltider i huvudet.
Kanonfin dag. Någon dag ska jag bjuda hem dig på semlor. (Eller komma över med ett par.)



Biljettångest framför Ticnets hemsida klockan nio på morgonen. Efter "Evenemanget är för tillfället låst för underhåll"-krångel, ångest och allmän fangirlfrustration fick jag till slut tag på dem. I maj händer det.

En snabb titt mot fönstret för att titta vilket väder dagen hade att erbjuda gjorde mig förbryllad då jag såg två stora svarta fläckar mitt på rutan. "Alltså. Nej. Mina rutor må va ra skitiga, men inte så skitiga." tänkte jag och går närmare för att upptäcka att fläckarna egentligen är hål.
Små millimeterstora hål rätt i fönsterrutan. I båda glasen. Nästan helt igenom det innersta.
Ringer omedelbart hyresvärden och säger att jag har hål i mina fönster. Tjejen i växeln låter väldigt förvirrad, men säger ändå att hon ska skriva en felanmälan. Hoppas verkligen hon inte ljög för hon trodde jag var galen.
Det har under dagen uppstått gissningar på vart de kan ha kommit ifrån. Mest intressanta är att någon satt ett pris på mitt huvud, men "tyvärr" var lönnmördaren inte särskilt bra på det han gör. Mest troliga är någon form av luftgevär från random ghettokid (som uppenbarligen har en dödslängtan), men med tanke på vinkeln rakt igenom de båda hålen betyder det att människan i fråga måste stått på taket till kyrkan ~30m bort eller på toppvåningen/taket till boningshuset mitt emot (~120m bort) så vet jag inte riktigt vad jag ska tro.
Det är fortfarande ett mysterium.
Och hyresvärden har fortfarande inte hört av sig underligt nog.

Allmän panik framför datorn då det i mailinkorgen ligger ett meddelande om att jag inte lämnat tillbaka en bok till universitetsbiblioteket. Något som förbryllar mig något oerhört då jag i onsdags kväll lämnat in den direkt till bibliotekarien över disken. Jag gick dit och en trevlig karl hittade den i hyllan, bad om ursäkt för missförståndet och tog bort de ~300kr jag annars skulle få i förseningsavgift.

Ikväll hade jag tänkt se Teitur. Åh, det kommer bli så fint. Speciellt om han spelar Catherine the Waitress, Poetry and Aeroplanes och One and Only.



En hel dag av intensivt informationssamlande. Typ som "Den huministiska/akademiska kritiken mot byråkrati". Eller vilka de tre nyckelfaktorerna som främjat den ekonomiska tillväxten är (aka "de tre i:na"). Eller vad Hecksher-Ohlin-teorin är för något. Och massvis med annat jag förmodligen ändå kommer glömma bort om några timmar. Vilket i sin tur kommer leda till att jag sitter helt nollställd på tentan imorgon bitti.
Turligt nog har jag den roligaste gruppen jag hitills träffat på under den här utbildningen så det gör inget att det är så himla trist och mycket. Dessutom har vi ju föreläsningsanteckningarna vi fått utdelade där läraren stavat bland annat polisen - "policen". Sånt förgyller sannerligen vardagen.

I övrigt upptäckte jag alldeles nyss att en av mina största konsertönskningar, sedan jag missade den förra i November 2006, kommer att gå i uppfyllelse. Sufjan Stevens spelar på Cirkus i Maj. Biljetterna släpps fredag morgon och jag kommer fullkomligt strunta i det faktum att mitt saldo kommer stå på ~800 efter att bara ha betalt räkningar den här månaden.
Det kommer vara värt det.



Det är efter kvällar som denna jag börjar fundera över vad för sorts människor jag är vän med egentligen.
Sojagräddedessert deluxe till Lovisa, INCOGNITO! och "Jockes uppgång och fall".
(Soon in a theatre near you! (Förhoppningsvis..?! Kanske? Eller..?))



Att vara född några decennium tidigare än nu känns som en ganska fin grej. Leva i en annan tid.
När det fortfarande dök upp one hit wonders som faktiskt gick att lyssna på.



Mannen bakom The Mountain Goats heter John Darnielle. Han har gjort lo-fi indie folk-musik under samma namn sedan början av 90-talet och för mig är han en av de bästa låtskrivarna idag. Mest för hans fenomenala och smarta texter.

Första gången jag medvetet hörde en låt av denne fantastiske man var någon gång under 2005 när jag tittade på Weeds. I slutscenerna spelades det något simpelt, med nära på bara en gitarr och några klinkanden på ett piano. Texten handlade om råttor i lastutrymmet, gift i berggrunden och stickor i skrivbordslådor. Jag blev helsåld och försökte memorera en rad jag kunde googla för att kunna få reda på vad det här mästerverket var för något.
Sen var jag fast. Låten jag hade hört var Cottons, spår nummer elva på den absolut fenomenala skivan ovan och även den låt jag idag klassar som min favoritlåt of all times. Och så har jag ju döpt hela den här bloggen efter de första textraderna. (Mitt trådlösa nätverk heter även "the cargo hold". Fast det kanske var en overshare haha.)

"This song is for the rats
who hurled themselves into the ocean
when they saw that the explosives in the cargo hold
were just about to blow"

The Mountain Goats är också min idag mest lyssnade artist på last.fm. Ack, the power of tv-series.

Lyssna på hela albumet på Spotify här.
Eller om du bara vill höra Cottons, på youtubeklippet nedan.



Det blev onsdag och efter två föreläsningar som kändes som en evighet var tog jag och Mirr oss mot tågen in till stan för att kolla på Bright Eyes. Mötte först upp Clara och åt paj i gamla stan. Pratade och hate:ade på folk som pratar om band som "såååå kommer till -insert random festival-" trots att det inte finns bekräftat någonstans. Sådär så man får upp gigantiska förhoppningar och sen blir besviken över att det inte är sant.

Debaser. Chillade, njöt av fina First Aid Kit på de bakre raderna och begav oss till sist in i publikhavet. Började en bit bak, men då min förmåga att tackla crowds är fenomenal så var vi framme på rad tre efter bara några låtar.
Har ärligt talat aldrig varit något Bright Eyes-fan över huvudtaget och köpte biljett mest för att "Ptja, de är ju inte här så ofta så det är väl bäst att passa på typ." så egentligen vet jag inte alls vad jag gjorde på rad tre. Det enda jag kan komma på är ju att jag råkar älskar ruset av att vara på en förbaskat bra spelning mitt bland massvis av hängivna fans. Note: Inte jobbigt hängivna fans. Det finns en fin gräns där.

Det var en ganska bra spelning ändå om man frågar mig - tjejen utan koll. Träffade i hast på Kasper som var lite bitter över att setlisten till största delen innehöll nytt material. Sprang på Emelie (aka Bright Eyes-experteN) som tyckte det varit bra, men inte den bästa BE-konserten hon varit på. Clara som stått längst fram dog Bright Eyes-döden. Resten utav den förvånansvärt stora skara människor jag kände som skulle vara där såg jag inte skymten av konstigt nog.

Så vandrade vi trötta mot Södra Station. Mirr köpte en Cola i hopp om att den skulle bota förkylningen. Hon var betydligt gladare än bild #5 visar, men febern och misären tog stundvis över sorgligt nog.
Och så åkte vi tillbaka ut i förorten.



Den senaste veckan har varit ofantligt intensiv, samtidigt som det varit det mest avslappnande och bra på länge. Sällskap i mångfald från (södra) Sveriges alla hörn och min första konsert på två(!) veckor. Herrejösses.
Har massvis med bilder med varierande snygghetsgrad och de kommer någon gång. Förhoppningsvis inom kort, men jag har ganska så exakt 1020 sidor om ekonomihistoria, fenomenet marknad och Sveriges näringsliv att läsa och memorera tills om en vecka. Och sen en omtenta i Ekonomisk vetenskap & metod tisdagen efter. Så det är kort sagt lite mycket nu, men det kommer nog gå bra. Hur flummigt, diffust och osammanhängade det än må vara.

Fast egentligen skulle ju det här inlägget ägnas åt att offentliggöra att del två i min och Miriams fabulösa spellisteserie äntligen blivit klar. Vi började egentligen med den direkt när del ett var klar, men det rann ut lite i sanden - tills nu då. Det krävdes en reunion för att peppen skulle sätta igång igen och nu är den äntligen klar. Reglerna var ungefär desamma som för den förra, men med artisternas/bandens namn istället för låttitlarna. Och inget om någon tidspress.
Från oss till er: Intellektuellt, pt2
Please do enjoy.

(Vill du även höra den första spellistan går den att hitta här.)



Stockholm står stilla så när som på några tunnelbanelinjer, enstaka pendeltåg och fåtal bussar. Det är rätt förståeligt ändå. Från praktiskt taget barmark till nästan 2 decimeter på ungefär 24 timmar. Och det snöar fortfarande.

Jag önskar att moder natur kunde sluta upp med det där att skapa sju fuskvårar innan den riktiga kommer. Låta vinter vara brutal vinter i några månader och sen snabbt och smidigt byta till vår. Slippa uppleva flertalet omgångar av halvsmälta, istäckta, branta backar utan bara en.

Jag rensade förresten min lista över bloggar jag prenumererar på, men insåg att den nu blev alldeles för kort. Så jag undrar om någon har någon bra blogg man borde läsa? Ni får _väldigt_ gärna tipsa om långa listor med bloggar, även om de inte är fantastiska utan bara halvbra, jag gillar att kolla igenom massvis och stanna på bara fåtalet av dem. Tips i stil med "rodet.net/niotillfem är asfin!!!" undanbedes dock. Ja, jo. Sandra Beijer skapar en vacker fantasivärld, men hon driver också en så pass stor blogg för att jag inte redan ska veta att det existerar. Så.. lite mera "underground" (HAHA) än så, tack.



Idag gjorde jag något som förmodligen kommer koras som Årets lataste grej 2011 - jag tog bussen till skolan. Det kanske inte låter så sensationellt för vem åker inte någon form av transportmedel för att ta sig till sin arbetsplats egentligen? I princip varenda människa. I mitt fall råkar det dock vara så att det är ungefär 650 meter från min ytterdörr till skolområdet.
Och jag tog bussen.
Ja.. precis. Nu förstår ni också.
Inflikar här att det blåste yrande snö i mina ögon och öron och att bussen stannade sådär perfekt precis bredvid mig när jag passerade hållplatserna. Så. Jag kunde inte låta bli. Feel free to judge me och sådär.

Väl framme i högskolebiblioteket tänkte jag utnyttja en jättefiffig grej som kallas för daglån. Dvs, du lånar boken över dagen och lämnar tillbaka den vid disken innan biblioteket stänger. Tänkte igår låna samma bok och kontrollerade på bibliotekets hemsida att den fanns inne, promenerade de ~5 minuterna till skolan och fick veta att "Nej, tyvärr den är utlånad." Någon jävel har alltså PRECIS varit där och lånat den bara minuterna före mig. Blir lite bitter och vandrar surt hem igen. Så, jag gjorde idag ett nytt försök. Kontrollerar på hemsidan, tar mig till biblioteket, frågar i disken och "Nej, tyvärr den är utlånd." Blir bitter och förbannad.
Vad är oddsen för att detta händer med samma bok två dagar i rad egentligen? Sådär precis när jag är på väg att låna den? Någon som är villig och orkar räkna på det? (Alternativt leta reda på vem fa-an det är som spionerar på mig och säger åt folk att springa och låna alla böcker jag kan tänkas vara intresserad av så fort jag äntrar skolgården.)

Imorgon kommer Lovisa. Som på grund av sjukdom hos familjen Sivertsson dissar Alicia i norrort och bor hemma hos mig i söderortsmetropolen fredag och lördag. Vad vi ska göra vet jag inte än, men jag gissar på att det blir ofantligt spexigt.
På söndag kommer bästa Emma upp från Kalmar då hon på måndag ska på intervju för en praktikantplats hos Jarowskij. (Det där produktionsbolaget som spelar in Parlamentet, Solsidan, Fångarna på fortet, etc. Ni vet.) Jag hoppas hon får platsen. För det skulle innebära att hon flyttar upp hit under våren. Har inte ord för hur bra det skulle vara.
Måndag kommer Miriam och stannar till torsdag. Bright Eyes på onsdag och allt det där.

Förstår inte sånt där. Först gör man nästan ingenting varje helg i en hel månad och sen kommer det en hel hög med människor och hälsar på på en och samma gång så man måste göra upp ett mindre schema för att hinna med att träffa alla.
Världen är rätt underlig.

Och mitt hår är typ orange. Orkar inte riktigt göra något åt saken.



Förutom att solen faktiskt visat sig idag, mitt nya bredband är inkopplat och färdigkrånglat med (inga fler kundtjänstsamtal på ett tag hoppas jag) och det enda jag har att göra de närmsta två dagarna är att skriva lite om principer och Quid pro qou så har Spotify överträffat sig själva och lagt till det bästa albumet Death Cab for Cutie skapat - The Photo Album.

(Det här inlägget påminner mig för övrigt om det faktum att jag måste lära mig använda punkt istället för kommatecken. Skriva ett helt blogginlägg med en enda mening känns lite overkill.)



Vaknade upp i lördags med den där Flemingsbergsgrå himlen utanför fönstret som så många gånger förr och sprang iväg till pendeln för att sätta mig på ett tåg mot Uppsala. Någonstans mellan Märsta och Knivsta sprack himlen upp och vädret blev det bästa jag sett på flera veckor. Fast det kanske alltid är så fint väder utanför min kilometerdiameter stora förortsbubbla.

Fick hälsa på senaste tillskottet i familjen Bergenwall - Zanzibar. Spelade Final Fantasy XIII. Förundrades över Mirror's Edge världsrekordtider (satte inga nya rekord tyvärr lol) Lyssnade massvis med gånger på Fleet Foxes nya singel. Gick på bakgårdsupptäcksfärd i solskenet. Ignorerade det där med företagsekonomi för en stund.
Och sånt där.



I måndags fick jag en nattgäst i form av Angie som fotade under Stockholm Fashion Week. Hon ängade sisådär tre-fyra timmar framför min laptop med att svära och jämra sig för att den inte mirakulöst förvandlades till hennes iMac medans hon bråkade med vitbalansen hon glömt kontrollera under visningen.
Jag å andra sidan var lugn, sansad och dansade mest obekymrat runt och skrattade åt henne då och då. Pendlade mellan köket för att koka te och göra mitt-i-natten-mackor och vinylspelaren för att leka dj. Gick igenom större delarna av min vinylsamling med allt från Death Cab for Cutie, IAMX och Razorlight till Tears for Fears, Suzanne Vega, Bowie och Harpo.

Imorgon bitti sätter jag mig på ett tåg för åka till Knivsbrunna och hälsa på henne istället. PS3-weekend med en touch av företagsekonomi från min sida och -random skitjobbig gymnasiekurs det snart kommer ett gigantiskt prov på- från Angies.
Tror det blir bra i slutändan ändå.



Igår slutade White Stripes att existera och jag kommer aldrig att kunna kryssa av "Se White Stripes live" från min lista över saker jag ska göra innan jag dör.



I fredags mötte jag upp systra mi (med sin magnifika, egenstickade Beatleshalsduk) på emotrappan - för gamla tiders skull. Vi tänkte ta vara på dagen och åkte ut till Djurgården för att vara lite kulturella. Huvudmålet var Nordiska Museets utsällning Modemakt, men då dess storlek var en besvikelse passade vi på att hälsa på män i badbyxor, dandys, dockskåp och August Strindberg också. Dagens bästa citat korades om flertalet gånger, men jag tror att det landade på lyckotjutet "Khhhppfftiiihaaawooo.. symmetriiiiii!" från min sida och "Den är liksom fyrkantig på ett tjockt sätt" från Alicias.

När våra kulturella bägare började rinna över tog vi oss tillbaka in mot stan för att promenera genom gamla stan och vidare mot söder i jakt på ett nytt fik vi aldrig varit på förut. Stammisställen i alla ära, men man måste ju variera sig lite. (Och kanske hitta nya stammisställen.) Efter en ohyggligt lång promenad i ungefär lika ohygglig snålblåst hittade vi ett litet ställe med underlig planlösning mitt på Hornsgatan och åt hallonpaj och morotskaka under Rolling Stones i guldram. Avslutade dagen i min röra (aka lägenhet) i söderortsmetropolen och lyssnande på The Good, the Bad and the Queen.




På det förra inlägget fick jag snälla och tänkvärda kommentarer från människor jag både känner och inte känner. Jag har inte svarat på allt, men jag har läst varenda ord och tänkt att det finns ganska många fina människor därute ändå.
För övrigt så fixade sig allt dagarna precis efter. Det är lite så det varit för mig hela mitt liv - så fort jag börjar gnälla hamnar alla bitar på plats sekunderna efteråt. Senaste exemplet på detta var när mitt mobila bredband vägrade starta. Hade testat allt man kan tänka sig i ungefär en timme innan jag gav upp och ringde min mor för att få numret till telias kundtjänst och skälla ut whoever som satt i andra änden. Precis när jag avslutar "..kan du kolla upp numret åt mig?" byts "Ingen nätverksåtkomst" till "Ansluten".
Typiskt min (o)tur.

I övrigt: Den där plottriga layoutidén jag hade i huvudet för några veckor sedan har nu ändrats om ungefär sjuhundra gånger och resulterade i det här. Och jag är nöjd. Jättenöjd faktiskt.
Så nöjd att jag för en gångs skull med nöje(!) återvänder till Lennart Schöns "Vår världs ekonomiska historia: Den industrialiserade tiden". Visst låter det väl hemskt spännande?