För tillfället känner jag mig som världens tråkigaste människa som inte gör något annat än att läsa. Alternativt går till bibblan för tredje, fjärde, femte gången för att se om de hittat böckerna jag inte får reservera ännu. Alternativt åker till Strand en fredagskväll för att se Weeping Willows briljera för andra gången på fem veckor.

Så, för att kompensera min tråkighet länkar jag till ett jättefint album och en houseshow från -97 med samma band. Det är lite synd att jag då knappt hunnit fylla åtta och inte hade någon aning om allt det fina som fanns utanför småstadsidyllens gränser. Man hade ju kunnat vara i en källare i Georgia och lyssnat på Neutral Milk Hotel.



this song is for the rats who hurled themselves into the ocean
when they saw that the explosives in the cargo hold were just about to blow





0 (kärleks)brev




N A M E:

U R L:

M A I L / S E C R E T S :

T E X T:

REMEMBER, REMEMBER. THE FIFTH OF NOVEMBER