Den elfte november begav sig jag och Louise mot Medborgarplatsen för att möta upp Angie och se en av de stiligaste britterna som existerar - Patrick Wolf. Jag minns, ärligt talat, ingenting alls från konserten. Inte vilka låtar han spelade, om det jag ville höra fanns med i setlisten, hur många gånger han egentligen bytte kläder, hur lång tid det varade och så vidare. Fast det gör liksom ingenting för jag minns att det var fantastiskt och det är ju allt som betyder något i slutändan.

För övrigt vill jag dedikera hela detta inlägg till CamiToot; det största Patrick-fanet som någonsin korsat min väg.



Om mindre än tre veckor fyller jag tjugotvå. Samma dag ska jag på kursintroduktion i två timmar klockan åtta på morgonen, ha en tre timmar lång föreläsning till på eftermiddagen, samt skriva en omtenta för typ femte gången vid 17:00 då jag var två poäng från godkänt senast. Detta känns inte helt okej och jag tycker att karma kunde varit lite rarare mot mig, men gissar på att jag får allt sånthär iår och därmed (förhoppningsvis) har noll göromål nästa år. Då är det ju trots allt ett såntdär datum där alla siffror är lika.

Nåväl, trots denna misär kommer jag åtminstone avsluta kvällen i det finaste av sällskap. Tillsammans med ett av mina favoritband som jag nu ska se för fjärde gången inom loppet av ett år - Weeping Willows. Personligen anser jag att Magnus Carlson har en av Sveriges mest fantastiska röster och det kryper i mig bara av vetskapen att snart återser jag honom och de andra igen.
Bevis på min fangirlighet vad gäller detta band, och då framförallt dess sångare, var att när jag och Louise var och tittade på Jens Lekman på Södra Teatern, så satt Magnus tre stolar bort. Detta resulterade i att jag blev helt röd i ansiktet och inte riktigt kunde koncentrera mig på Jens första halvan av konserten - trots att det var därför vi var där. Så ja, jag är en fangirl ibland när jag inte riktigt kan hjälpa det och jag hoppas att jag lyckas plocka på mig ännu en setlist denna gång.



Har använt kameran en gång under november. Det var förra helgen när Louise återvände till storstaden och vi såg Patrick Wolf tillsammans med Angie. Och jag har inte ens haft tid att kika på bilderna i efterhand. Bara lagt in dem i datorn och så var det med det. Läser en jobbig kurs nu med världens mest förvirrade lärare. Har skrivit ännu en omtenta och hoppas jag slipper skriva om den för femte (eller blir det sjätte?) gången. Fått västkustbesök av Mirrisylt och Emmet AKA the cutest dog in Gothenburg. Klippt lugg. Varit på youtube-klippklubb vid Hornstull. Fått ett VG i Design Management. Köpt ett Playstation 3. Skaffat mig en MacBook. Haft pengaångest då fjortontusen försvann på en och samma dag samtidigt som jag fortfarande inte har någon inkomst. Velat åka till världens ände, ta med mig allt det där jag skulle sakna och inte se mig om.




Randiga ben. ♥. Pasta. Weekday Magazine. Hissbild. Sovdags. Ny skrivbordsplats. Förortssolnedgång. Death from Above 1979. Björn på balkong. Södertörns skolgård. Markeringar. Vem kan slå Filip och Fredrik? Nalen. Way out west-väska. Handsome Furs. Galleri. Ego i motljus. Guldiga docs. Kvällsmacka med te. Höstbjörkar. Trapphus. Joshua Radin. Hårknut. Torkning av tvätt. Britney Spears. Skor. Origamitrana. Jens Lekman. Tröjor. Ulriksdals slottsträdgård. Det bästa som jag vet. Neon. My little pony. Vit skjorta. Globen by night. Stalands möbler. Södertörns Högskola. Fjällräven. Parkering. Björn. Affischer och sånt. Äppelmust. Jordglobslampa.
Jag. Och du.