Egentligen går mitt liv alldeles för snabbt just nu för att jag ska hinna sitta här. Med flera tentor på samma vecka, skriva en förvirrad rapport för en minst lika förvirrande lärare och förbereda en presentation har det inte blivit så mycket tid över för att varken skapa egna inlägg eller läsa alla er andras. Och jag har fortfarande saker jag ligger efter med som jag inte hunnit ta tag i. Dessutom vägrar antalet olästa inlägg, trots grovrensning, sjunka under 500 stycken och jag hoppas innerligt att jag hinner titta igenom en bråkdel. Någon gång. Någon annan gång. På mina lediga stunder kramas jag ju mest för att orka med allt annat.

I veckan eller till helgen beställer jag nog förmodligen en ny kompis trots att min inkomst forfarande står på noll. Jag chansar helt enkelt och hoppas att allting annat löser sig snabbt nog för att mitt sparkonto inte ska hinna tömmas totalt.

p.s. Bild nummer tre har min karl aka paparazzin tagit. När jag rusar iväg till skolan. d.s.




Bland det bästa jag vet är när min vetgiriga och äventyrslystna pojkvän tycker vi ska åka och upptäcka gamla fina byggnader och annat spännande. Så det var precis det vi gjorde igår. Trots det till en början något tvivelaktiga vädret som lyckligtvis valde att spricka upp och ge oss några solstrålar. Ulrikdals slott var målet där vi vandrade runt för att titta på fina byggnader och den spexiga slottsparken. Hittade gungor i ett träd, en catwalk i en damm, ett fågelburslusthus och välstrukturerade odlingar.

Sen skildes vi åt och jag plockade istället upp Louise som var tillbaka i stan för några dagar för att kunna vara med om kvällens höjdpunkt - Jens Lekman på Södra Teatern. Från rad sex satt vi och beskådade denna fantastiska människa framföra en enastående setlist på ett minst lika fantastiskt vis. (Trots avsaknaden av You are the Light) Sen försvann vi ut i Stockholmsnatten där vi till slut hamnade på Pet Sounds för att prata om livet och döden, sucka över nedervåningens reagge och dricka tequila.



Random bilder från min septembermapp. Detta beroende på brist på nytt material i kombination med att jag lånat ut min minneskortläsare. Så det kan gå.

I helgen såg jag Embassy som inte levde upp till mina förväntningar, åt frukostpizza i solskenet på en balkong vid Skanstull, dansade mig varm och lycklig till Death from Above 1979 och tyckte synd om mig själv hela söndagen. På det stora hela var det en rätt fantastisk helg med andra ord.




Ny Death Cab-tröja. Swedenborgsgatan. Får vid Drottningholm. Spegelbild vid Mosebacke. Taket i mitt flickrum. Ny kappa. Att vakna med en Björn och en katt. Högskolebibliotek. Nya byxor. My Horse-appen. Tågresa. Svartvitt. Peter Pan-krage. Frukost. Karlberg. ♥. H&M Home. Robot. Nyckelben. Centralstationen.




Dagtid spenderas bäst i din karls sällskap. Först vid hans föräldrars kolonilott precis vid Karlberg slott för att sedan följas upp av en kort promenad genom skogen som ligger bakom tidigare nämnda slott. Där tittar man på fina byggnader, blir exalterad över stenar och hittar vad som mest liknar resterna av en hipster-ritual. På vägen tillbaka till tunnelbanan stöter man på ett gäng kaniner som bor precis vid Klarastrandsleden.

Kvällen delas sedan upp i två delar.
I del ett så åker man till Hornstull, möter upp Erik och vandrar vidare till Strand där man glider förbi den nästan hundra meter långa kön för att man står på listan i dörren tack vare Sandra. Försöker sedan inhandla mojito, men inser att detta är ännu ett av Stockholms uteställen som inte verkar ha mynta av någon outgrundlig anledning. Dricker istället en öl, träffar på Erika för första gången på flera månader och dansar sig svettig till Yelle. Avslutar första delen av kvällen med ännu en öl och småprat medan man spanar ut över de övriga gästerna.

I del två lämnar man Strand för att bege sig till Söder Mälarstrand och en båt som ägs av en väns vän där man dricker ännu en öl, tittar runt på båten som för tillfället är ett renoveringsprojekt, klättrar på båttaket och spanar ut över Riddarfjärden, pratar om Norrland, spelar schack, tar titta-på-oss-lyckliga-kusiner-bilder och testar svetshjälmar. Sen blir klockan fyra på morgonen ungefär och man har turen att få sällskap på nattbussen av mannen i sitt liv som dagen till ära är uppklädd i kavaj och fluga - vilket ju gör att hjärtat slår några slag extra när man ser honom. Och till slut så somnar man ihopkrupen i hans famn.




Förra helgen tog vi tåget till Hallsberg, blev mötta av min familj på perrongen och åkte de fyra milen till småstaden där jag växte upp. Vi sov i sängen jag sov i det där året jag återvände till mitt föräldrahem och inte visste vad jag skulle göra med mitt liv. Vi hälsade på min lillasysters nya katt - Molly. Sjutton veckor gammal och så liten och söt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Vi åkte till sommarstugan längs Vätterns västra sida där Björn fiskade kräftor och introducerades för typ hela min släkt medan jag satt inne vid datorn och gjorde affischer och förslag på produktförpackningar i sista minuten. Jag kanske bara talar för mig själv, men det var ganska fint att få ett avbrott från den här stora staden ändå.

Om någon timme eller så hade jag tänkt fara till Strand, möta upp Erik och titta på Yelle. Vart stegen bär vidare sen är det bara slumpen eller ödet som vet.