I slutet av januari flyttade vi ju. Från trettiotvå kvadrat studentetta med en strippstång som höll "bordet" uppe till sjuttiotre kvadrat bostadsrätt med balkong på tredje, och högsta, våningen i ett hus byggt sent femtiotal. Från Flemingsberg, Pulsen och halvtimmestrafiken till linje nittons ändhållplats. Och visserligen finns det inte lika många stora djupa skogar här som där, men vi har ju åtminstone Älvsjöbadet inom kort promenadavstånd.
 
I övrigt så är delar av de där sjuttiotre kvadratmetrarna angripna av svartmögel fick vi veta i måndags. Detta på grund av ett läckande tak och fuktiga väggar från i vintras, så nu står det avfuktare i gästrummet (vars inehåll numera står i vardagsrummet och gör livet så trångt att jag blir matt) och en avfuktare i köket (vars innehåll står i hallen och gör mig, om möjligt, ännu mera matt) för att torka mittvägg och golv så snabbt och smidigt som möjligt. Köket går ju att använda, men igenplastade dörrar och bastuvärme gör det inte direkt till en njutning att laga mat. Tack och lov behöver vi åtminstone inte betala för fixandet då det hände mellan kontraktskrivning och inflytt, men ändå. Jag som nästan trodde vi började komma ur renoveringskaoset efter fyra väldigt intensiva månader.
Tji fick jag.



this song is for the rats who hurled themselves into the ocean
when they saw that the explosives in the cargo hold were just about to blow





0 (kärleks)brev




N A M E:

U R L:

M A I L / S E C R E T S :

T E X T:

REMEMBER, REMEMBER. THE FIFTH OF NOVEMBER