Nu har det gått ungefär fyra månader sedan jag blev sjukskriven och de få saker som åtminstone kändes okej för några veckor sen rinner ur mina fingrar. Läkaren har nu valt att kryssa i rutan som säger att jag nog aldrig kommer kunna återgå till de uppgifter som står på mitt anställningsavtal, vilket HR-avdelningen säger i förlängningen kan leda till uppsägning på grund av arbetsbrist. Fast vad tusan spelar det för roll när jag mest troligt ändå inte kommer få mer sjukpengar från försäkringskassan. Trots att jag sökt andra jobb sen början på december utan att någon ens sagt att jag borde göra det och trots att jobbet äntligen kommit igång och förstått att en omplacering kanske är att tänka på ändå. 
 
Det enda som hänt är väl egentligen att jag aldrig någonsin känt mig så förbannat ensam och att jag lagt pengar jag inte har på målarfärg till köksluckorna. Pastill heter den.