Sista festivaldagen skulle även Miriam följa med på festival (det var hennes födelsedag och vi hade gett henne en lördagsbiljett som tack-för-sovplatsen-och-grattis-på-födelsedagen-present) så innan vi gick iväg till festivalområdet lämnade vi hunden hos släktingar och på vägen hittade vi ett publikt förlåt på en vägg. 
 
 
Nästan direkt när vi kom in på området började det förstås regna och till en början försökte vi gömma oss vid tältscenen, men gav upp den idén, tog på oss ponchos och dansade bort mot de stora scenerna för att lyssna på Linda Pira och Ladies First.
 
 
När konserten tog slut försökte vi hitta skydd mot regnet och hittade konst-tältet i närheten av ingången. Där pågick ett performance som hette Chill-out där alla som pratade, använde mobilen eller dylikt blev tillsagda av vakter som smög runt vilket var ganska skönt (trots de underliga filmerna som visades på ena väggen).
 
 
Men sen var det ju dags för Neutral Milk Hotel så då var vi tvungna att ge oss ut i regnet igen. Alla på scen utom Jeff verkade vara överlyckliga över att vara där och halva bandet sjöng med i alla låtar (fast utan mic) vilket var helt förskräckligt charmigt. Under konserten klarnade det upp och mot slutet tog alla av sig sina ponchos och nynnade med i Two Headed Boy, pt 2. 
 
 
Efter Maggio kom bästa Annika Norlin. Komplett med sångtexter på backdropen, publik på scenen och Jens Lekman på kör någon låt eller så. Och det faktum att hon mitt i stannade upp för att ropa "Håll tyst, Mos Def!" kan vara det bästa på hela helgen.
 
 
Till slut blev det Robyn och Röyksopp som vi nästan övervägt att skippa för att hinna iväg på efterfester, men så kan man ju inte göra heller. David och Björn klättrade upp i SJ-tornet för att se bättre medan jag satt på asfalten och växlade mellan att massera mina onda fötter och fota laser på träd och månen genom trädkronorna. 
 
 
Sen tog det slut. Bara sådär. 
 
 
Så vi gick bort till Kabyssgatan, hämtade hunden och gick hem för att äta födelsedagstårta tills vi inte orkade hålla ögonen öppna längre.
 
 



this song is for the rats who hurled themselves into the ocean
when they saw that the explosives in the cargo hold were just about to blow





1 (kärleks)brev
▼ Lovisa
2014-09-15 21:23:20 // URL: http://www.laurelnquist.blogg.se

Alltså jag ÄLSKAR poncho-bilderna!

Svar: Haha TACK! Fotade genom min egen poncho på de flesta så det ser ut som det var hur dimmigt och kaosregnigt som helst.
Camilla





N A M E:

U R L:

M A I L / S E C R E T S :

T E X T:

REMEMBER, REMEMBER. THE FIFTH OF NOVEMBER