Bara en och en halv vecka innan det var dags för den stora utställningen att flytta vidare till Köln så kände jag att det var dags att åka och se den. Så tidigt på morgonen tog jag och Björn tåget till Norrköping efter att ha fått en karta av David med vad man borde se när man ändå är i stan.
 
 
Vi promenerade genom de centrala delarna (för att köpa ett nytt minneskort eftersom jag uppenbarligen ör hur klumpig som helst), förbi strömmen och kom fram till en stor arena, men det var ju inte fotboll vi skulle kolla på utan en utställning. Vadå för utställning kanske ni undrar? Jo, den stora Harry Potter-utställningen som turnerat runt halva jordklotet för att till slut landa mitt i Norrköping förstås. 
 
 
Så efter att ha letat efter toaletter runt halva stadion och vilat lite efter den långa promenaden gick vi in.
 
 
Den första vi träffar på är tjocka damen som Björn, efter att ha läst en skylt, upplyste mig om att "men hon är ju den som vaktar dörren!". Björn har nämligen ingen koll alls på Harry Potter utan följde mest med för att vara snäll vilket ledde till många, för mig självklara, kommentarer under dagen.
 
 
Tidvändare! The Quibbler! Marodörkartan! Illvrål! Så mycket bra grejer!
 
 
Kändes hemskt coolt att vandra runt bland alla grejer man sett så många gånger förut även om man inte fick peta på dem här heller. Umbridge fantastiskt dekorerade kontor fanns självklart på plats, men tyvärr rörde sig inte kattungarna på tallrikarna.
 
 
Björn drog chockat upp en skrikande mandragora i växthuset innan vi gick vidare och beundrade Lockharts ståtliga dräkter och tittade på skåpet som innehöll en boggart under den där svartkonstlektionen i tredje filmen. Och den stora gubben i lådan som Parvati Patil förvandlar boggarten till. 
 
 
Från Qudditchrekvisita med kvastar och dräkter vidare till magiska djur. Stora spindlar och testralbebisar och så.
 
 
Alla horrokruxer fanns samlade i en och samma monter och brevid hittade man de vises sten.
 
 
Under mörkrets märke hade dödsätarna samlat sig runt sin herre och en bit bort hovrade en dementor.
 
 
Men sen kunde vi andas ut när vi återvände till Hogwarts. Trots alla regel-tavlor med helt orimliga krav.
 
 
Qudditch i sällskapsspel-form och massvis med godis. Verkligen hur mycket godis som helst. Besvikelsen när man kom till shopen i slutet där både chokladgrodorna och Bertie Botts Bönor var förpackade i små plastpåsar när det minst lika mycket är förpackningen man är ute efter.
 
 
Dobby! Fawkes! Alla dödsrelikerna!
 
 
Efter vinterbal, the tri wizard cup och Gryffindor-svärd tog allting helt tvärt slut. 
 
 
Så promenerade vi tillbaka mot stationen. Förbi strykjärnet, via ett lunchställe och Myrorna, innan vi och åkte tillbaka till Stockholm igen för att hinna till Trädgården och titta på Jenny Wilson. Men det tar vi en annan gång.



this song is for the rats who hurled themselves into the ocean
when they saw that the explosives in the cargo hold were just about to blow





2 (kärleks)brev
▼ Alicia
2014-09-22 11:27:10 // URL: http://aliciasivert.blogspot.com/

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHRGGGGGG

▼ Alicia
2014-09-22 11:28:22 // URL: http://aliciasivert.blogspot.com/

Alltså kan ej hantera detta! Allt var så himla bra! Jag var där för en månad sen men jag har inte ens orkat gå igenom bilderna pga för överväldigad! Jag vill bara åka tillbakaaaaaaaaaaaaaa!!!

(Och shoppen var en ganska stor besvikelse men allting annat var fantastiskt!)

Svar: Åh, då måste du väl varit en av de första dagarna när de tagit bort fotoförbudet?? Gah, tänk bara vad frustrerande det hade varit att gå runt där och INTE FÅ TA KORT PÅ ALLTING FÖR FRAMTIDA DROOLINGSESSIONS!!?!?! Kändes dock så kort jämfört med vad jag föreställt mig även om jag absolut inte kände mig blåst på upplvelesen liksom.
Och ja alltså.. shopen. Orkar inte ens diskutera. Det enda jag ville ha var en Ravenclaw-penna och den var svindyr. Suck.
Camilla





N A M E:

U R L:

M A I L / S E C R E T S :

T E X T:

REMEMBER, REMEMBER. THE FIFTH OF NOVEMBER