Det är fredagen den trettioförsta oktober tjugohundrafjorton och jag åker tunnelbana, äter på restaurang (bara för att åter inse att Shanti är det enda rätta när man ska äta indiskt i denna stad [tips!]) och åker halvvägs hemåt för att säga farväl till ett av de band som varit med och format musiksverige under 2000-talet - The Knife. 
 
Jag tycker att det var bättre än konserten på Subtopia förra sommaren enbart för att jag denna gång kunde se någonting av den grymma scenshowen. Det var fantastiskt, men samtidigt var jag väl precis likadan som de flesta och hoppades på något annat än vad det var.
 
Lite mera the-knife-i-mitten-på-00-talet så man hade något kärt att säga farväl till.



Nu är det nästan höst på riktigt och Trädgården har stängt för säsongen, men en onsdag i augusti samlade vi åtminstone hela gänget för att lyssna på Jenny Wilson. Lea satt helt plötsligt och åt på en nektarin och något senare fick Björn posera brevid en bild på en look-a-like som Angie dokumenterade. Den finns för övrigt här om ni vill se den. 



 
I helgen har Minimarket utförsäljning av prover och gamla kollektioner, men jag och Lea var där redan i torsdags på deras pre-sale för att fynda först och dricka cava while doing it. Minimarket har varit min favorit bland våra svenska klädmärken ett tag nu. Kanske eventuellt delvis för att de är de enda som lyckats göra byxor som både är snygga och tillräckligt långa för mina ben.
 
 
Ett par fina stövletter, svart bomberjacka med dragkedjor i roseguld, en stickad vit tröja samt en gråmönstrad top blev det. Bara två hamnade på bild, men så blir det ibland. 
 
Har ni tid och lust råder jag er att skynda iväg till Krukmakargatan ögonaböj. Sista dagen är på söndag.




 
Väntan har varit alldeles för lång. Nu är det revolution på gång.
 
 



Popaganda på parkteatern och på fredag är det dags för huvudakten.
 
Not 1: Paraplyna var med för att det spöregnade när vi skulle åka in till stan. När vi kom fram sken solen så mycket att vi använde dem som parasoll istället. 
Not 2: På bild #5 har Josefin på sig sin sko inuti Davids sko. Helt sant.



Fjärde juli bjöd halvamerikanen Tina (med det fina rummet på de första bilderna) hem oss för nationaldagsfirande då hon inte kunde fira med sina andra landsmän på en rooftop i New York. Eftersom Abrahamsberg inte på något vis liknar någon del av USA fick vi, enligt facebook-eventet, "helt enkelt låtsas att vår balkong är en takterass på Manhattan och att Budweisern köptes i 6-pack nere i mataffären. Ser ni tallar utanför? Nej! Det är skyskrapor!"
 
Så folk drack öl och jag drack Trocadero och sen pratade vi om livet och allt annat man kan tänkas prata om en helt vanlig fredagkväll. Till slut gav vi upp och ville hem till katten, men hann både stöta och hälsa på en annan katt på väg till tunnelbanan. Jonas och David kan numera titulera sig som kattämjare.



På onsdag åker vi till Göteborg, jag och Björn och David alltså, för att gå på Way Out West. Ser ni oss så får ni gärna hälsa för sånt är ju trevligt. Annars så tänkte jag väl mest bara informera om att jag nu ligger ca en månad efter i uppdaterandet på det här stället och katten tog igår bort stygnen i rumpan så snart borde han få slippa ha tratt. I höst ska jag plugga grejer på distans utan studiemedel så om något vet ett bra jobb där de kan tänkas vilja anställa någon som läst FEK A+B, designstrategi+färg/form på Konstfack, produktionsteknik/matieriallära på KTH och lite journalistik/mediaproduktion så kan ni maila mig eller så. Adress finns där i sidospalten till vänster. Puss och tack.
 
Ps. Hoppas det var ok att jag lånade ditt rum en stund David. Skulle bara testa EOS Remote-appen lite grann. Ds.



Idag fyller han år. Han som stått ut med mig i tre år (eller något sånt) och han som katten tycker om mest av alla. 



Efter sex dagar inlagd på djursjukhus så fick han äntligen komma hem idag. Från och med idag och tre veckor framåt ska han bära tratt samt försöka att låta bli att röra sig så att stygnen efter operationen inte går upp. Däremellan ska vi torka rent honom med koksalt ett par gånger om dagen och han ska äta antibiotika, smärtstillande, kosttillskott samt ett helt nytt foder. Nu måtte han väl bli frisk på riktigt ändå?
 
PS. Har du inte redan försäkrat ditt husdjur? Gör det nu. Trust me on this one. DS.



I början av juni knöt jag massa amplar. Väldigt enkla i sin konstruktion och mönsteranpassade till sina respektive krukor. Är nu sugen på att lära mig allt som finns att veta om makramé så jag kan göra ännu fler ännu snyggare. 



De tillfällen man märker som allra mest att ens kontaktnät och vänkrets i stort sett är obefintlig är väl egentligen vid högtider av olika slag. Känns väl egentligen ganska deppigt att jag valde mellan att spendera midsommar ensam hemma i soffan med katten eller åka till sydnärke över helgen och titta på när föräldrar med vänner blir salongsberusade i vår sommarstuga (vilket är tradition sen typ alltid), men alternativ två blev det och det var väl helt okej ändå. 



Sista söndagen i maj låg jag och katten kvar länge i sängen och väntade på att David skulle vakna. Vi skulle nämligen promenera bort till Älvsjömässans parkering, möta upp Josefin och gå på bakluckeloppis. Jag hittade en golvlampa med både fungerande och jordad el, så nu står den i ett hörn i vardagsrummet och ser ståtlig ut. Efter tillräckligt många varv tog vi lunch och åt varsin falafeltallrik på gräset i Turingeparken så länge att vi fick kramp i benen.



En solig aprildag tog vi cyklarna och skulle försöka leta oss upp på den högsta av högdalstopparna. Det gick inte något vidare, men till slut kom vi upp på EN högdalstopp i alla fall. Väl däruppe möttes vi av en peppande skylt, vidsträckt utsikt och krossade Törley-flaskor. Efter en kort session med topmodel-Björn begav vi oss tillbaka hem för att byta om då det vankades Tårtkalas(!!!) i Abrahamsberg. Tina fyllde år och ställde till med festligheter som slutade på Carmen. Däremellan undersökte vi hennes nyaste hemma och (åtminstone jag) beundrade Davids nya skor som då fortfarande var vita. 



Casa Batlló, Avinguda Diagonal, mojitos, hostalinnergård, La Boqueria, Parc Güell, Veggie Garden, Carrer de la Portaferrissa, gäss i katedralen, streetart i smågränder, palmer överallt och en kamera som dog (som i slut på batteri och ingen laddare i väskan) näst sista dagen. 



Nu har det gått ungefär fyra månader sedan jag blev sjukskriven och de få saker som åtminstone kändes okej för några veckor sen rinner ur mina fingrar. Läkaren har nu valt att kryssa i rutan som säger att jag nog aldrig kommer kunna återgå till de uppgifter som står på mitt anställningsavtal, vilket HR-avdelningen säger i förlängningen kan leda till uppsägning på grund av arbetsbrist. Fast vad tusan spelar det för roll när jag mest troligt ändå inte kommer få mer sjukpengar från försäkringskassan. Trots att jag sökt andra jobb sen början på december utan att någon ens sagt att jag borde göra det och trots att jobbet äntligen kommit igång och förstått att en omplacering kanske är att tänka på ändå. 
 
Det enda som hänt är väl egentligen att jag aldrig någonsin känt mig så förbannat ensam och att jag lagt pengar jag inte har på målarfärg till köksluckorna. Pastill heter den. 



I lördags bjöd vi hem folk på drinkknytis dvs alla tog med sig en flaska var av valfri spritsort och sedan blandade vi drinkar åt höger och vänster som om det inte fanns någon morgondag. Beväpnade med flera plantor mynta och mer lime än ni kan tänka er blandades och krossades och skakades det ihop glas med martini, piña colada, isbjörn, piggelin, white russian, appletini och mojitos med mera.  Till slut blev klockan typ två och de sista tappra själarna fick fiska fiskdamm (för det hade vi faktiskt lovat) och Lea blev, som ni ser, gladast av oss alla för sin polkagris. 



Den bästa gråa saken av alla gråa saker jag har.





Redan för flera månader sedan började vi planera vad vi skulle ha i julgranen. Köpte plastdjur på loppisar och sprayade dem i guld och glitter. Vi började med en plan om att bara ha dinosaurier, men slutade med en salig blandning med hästar och andra tamdjur samt en giraff och en kamel tillsammans med alla urtidsdjur. 

Söndagshäng-gänget kom förbi och vi hade första advents-fika med lussebullar och pepparkakor. 

Paketinslagningspanik när katten tuggade sönder påsar med Saltå Kvarn-grejer till min närkesläkt kvällen innan julafton. (Tittar man noga ser man även ett vackert tand-hål i teet jag slog in i cellofanpåsen längst till höger.)

Nu ska vi bara komma underfund med var tusan vi ska göra av granen eftersom det tydligen bara är i innerstan som man fixar uppsamlingsplatser för utslängda julgranar. Ganska orättvist kan jag tycka som faktiskt varken bor innan för tullar, har bil eller känner för att dra en julgran efter mig i över tre kilometer till närmsta återvinningsstation. 



 
För nästan två månader sen gick vi på söndagspromenad genom Örby för att titta på platsen där någon blivit skjuten kvällen innan och bara strosa runt bland alla fina villor i hopp om att få i oss lite frisk luft.